Söndagmorgonens långprommis är avklarad. Vi gick förbi hästgården och där finns det massor med hästar att titta på och titta är just det jag helst gör. 

Jag har sovit så gott inatt att jag hade rejält med spring i benen när vi var i skogen. Matte skrattade så att hon höll på att kikna när hon såg fotot på mig in action. Vem har sagt att man måste se graciös ut när man springer? Jag ska tala om för er att jag kommer fram med en väldans fart och det är det viktigaste, sen får matte skratta bäst hon vill.

När jag inte kommer springandes som en skottspole tar jag mig fram i min alldeles egna takt. Det är viktigt att korsa vägen åt höger, åt vänster, åt höger igen så man inte missar något.

Det finns en å som forsar fram nästan lika fort som jag springer så där är det inte riktigt badläge och idag hade jag dessutom ingen lust att bada, men kolla in vattnet är ett måste oavsett. Man kan aldrig komma för nära.

Nu är vi hemma igen och jag ligger och vilar och sträcker på mig vartannat. Tror bestämt att jag ska ta en tupplur också. Det är jag värd.