Kolla in vilken fin skog jag hittade idag. Blev utdragen på solskenspromenad... längs asfalten! När vi till slut kom till ett övergångsställe som senare leder till en skog var det dags för mig att börja dra och visa vart vi skulle gå, och det med basta. Jag fick som jag ville och efter ett tag vek vi av på en liten stig som smalnade av allt mer och blev mer och mer lerig, men hur spännande var inte det då. Matte var inte lika glad för den leriga stigen, dessutom fick hon plocka fram gps:en i mobilen för att kolla var vi höll hus. Inte för att jag var orolig, jag hade massor att se där i skogen. När vi till slut kom hem visade gps:mätaren nästan 6 km. Det var mig en bra promenad   

Idag har jag fått äran att bli lite bortskämd, matte tyckte att jag behövde det efter så många och enligt henne tråkiga dagar för mig. Jag fick åka bil och efter en stund kom vi fram till en skog jag inte besökt mer än ett fåtal gånger. Där fick jag kolla in hästar och kossor och ni kan ju ana vilka dofter jag kunde nosa fram. Det finns många och stora ängar där, så öppet och vackert. Vi gick längs de större grusvägarna men väljer man att gå på de lite mindre vägarna kommer man djupare in i skogen. Efter en stund vek vi av och satte oss vid en bänk. Där fick jag mumsa på lite kyckling och rulla i gräset. Matte bjöd på kex men jag ville inte ha några förrän hon började mata småfåglarna... med mina mariekex.

Vi satt där tillsammans och njöt. Matte fotade lite men jag ville inte vara med på bilder idag. Är man på nya ställen har man ju andra saker för sig än att posera framför kameran så nej, matte fick fota annat bäst hon ville.

Kopplet lossade hon inte på mig för hon sa att jag skulle springa för långt bort då, hmpf... Det må ha hänt men vadå, jag hade ju kommit tillbaka när jag hade känt för det. Det gör jag ju alltid. Men jag måste medge att det var skönt att bara vara där ute i naturen i sitt stilla sinne och bara njuta, inte tänka på något.

En liten pippi blev fångad på kameran. Men strax efter att det fotot blev taget började regndropparna ge sig till känna. Då var inte jag den som tvekade inför att gå tillbaka till bilen och åka hem.

Vad ska man säga, allt är ett enda elände, för att inte tala om detta väder alltså. Jag totalvägrade att vakna i morse men till slut tryckte det på så illa att jag fick inse att jag behövde gå ut. Regnet smattrar mot rutorna, det är kallt och blåsigt ute. Jag bet ihop och följde med matte ut. Snabbkiss på närmaste gräsmatta och sedan raka vägen in igen. Jag var fullt påklädd för att vara skyddad mot vädrets makter, men jag fick ändå matte att tycka synd om mig när vi kom in för jag frös så fruktansvärt. Har inte planerat att gå ut igen och är det någon som föreslår något sådant så tänker ialla fall inte jag lyssna. Jag tänker ligga bäddad så här hela dagen så det så!