På eftermiddagen tog vi bilen hem till mattemor och tillsammans gick vi på promenad. Till min glädje började vi närma oss skogen där vi inte gått på länge. Jag blev alldeles spattig i kroppen och sprang kors och tvärs för att nosa på allt spännande. Väl inne i skogen säger matte helt plötsligt: "Men är inte det där kantareller?" Sen övergick den hurtiga promenaden i skogen till strosande svampletning istället. Inte mig emot för då fick jag tid att leka i skogen. Jag visade matte då och då vart det fanns kantareller. Jo, det är så att jag kan söka efter kantareller, men mest på skoj. Så dom ska ju inte lita blint på mig, för jag letar när jag vill.   

Så här brukar jag alltså sätta mig och vänta på mattes uppmärksamhet om jag hittat svamp. Det är ju inte så att jag skäller eller sånt som andra hundar kan göra, för det där med skällande är inte riktigt min starka sida.

Matte hittade en fin flugsvamp, men den intresserade inte mig det minsta lilla. Tur det tyckte matte, men hon ville fota den ialla fall.

Vi strosade och strosade hela eftermiddagen i skogen. Matte och mattemor planerade genast att på en ledig dag ta med sig nåt att äta samt på med de rätta kläderna och bege sig ut i skogen för svampplockning. Sådana dagar är ju bara för härliga, en hel dag i skogen. Det hoppas jag sker snart, oj så skoj. Ikväll blir det pannkakor till middag, fast det inte är torsdag. Men mig gör det ingenting, pannkakor kan jag alltid äta, slurp.