Matte och husse är båda lite småsjuka, det snörvlas och harklas här hemma. Deras sömn kunde dock inte stoppa mig imorse när jag vaknade. Jag började steppa och stampa i golvet, gny och springa lite fram och tillbaka. Sedan blev det bråttom ut. Matte trodde jag behövde göra nummer två, men allt jag ville var att smaska lite gräs. Jag hade inte ens bråttom att kissa. Förstår inte varför matte började sucka så dant, är man gräshungrig så är man. Nu tror hon att jag snart kommer att kräkas lite, hur kan hon tro det? Bara för att det hänt några gånger förut liksom, hihi.

Det gäller att hitta dom där riktigt fina grässtråna när man är sugen.

På onsdag har jag förresten fått en klipptid. Matte tycker att jag börjar bli lite för ruffsig i pälsen. Hon kammar och gör fint och så fort vi är klara så gnuggar och rullar jag mig på mattorna här hemma så ingen kan ana att jag nyss blivit ompysslad. Matte hann inte ens få ett foto på mig helt nykammad   

Nu ska jag bädda in mig lite i mattes täcke och gosa med henne ett tag. Husse är iväg och kommer hem om ett litet tag, kanske får jag lite gottis då? Hoppas, hoppas...  

Ja, nu har jag varit och gått på den där bron igen. Det finns andra vägar att gå men de tar längre tid, så jag kommer dessvärre inte undan varje gång. Men när höstmörkret och vintern väl kommer så tror jag inte att matte vill gå hem från jobbet mer och det betyder att jag får en behövlig paus från den där bron.

Titta på bilden nedan så ska ni få se hur läskigt stor den ser ut. Jag är ju liten som en myra i jämförelse.

Nej, jag vet då inte... Matte och husse tycker att vi ska gå över men jag tar mig en ordentlig titt upp på bron och inser, som dom andra gångerna att det är väldigt, väldigt högt.

Man kan ju se hur långt ner det är.... Är det så här ekorrarna har det tro? Då kanske det är dags för mig att sluta avundas dom när dom skuttar där uppe i träden.

Ja, så här i mitten av bron går jag då och snabbt ska det gå. Vi är snart halvvägs.

Kan ni förstå att alla bilar åker under bron? Till och med lastbilar kan köra under. Då kan ni nog ana hur högt upp vi är. Ljudet av alla bilar som drönar förbi gör det inte mindre jobbigt att gå över precis. Undrar om inte jag är lika högt uppe som ett flygplan? Är det säkert att detta är en bro för människor att gå på och inte en landningsbana för flygplan? 

Lågt med kroppen, lågt med huvud och svans. Stadiga steg och till slut kommer vi ju över. Då blir jag jätteglad och tramsig för vilken prestation då, eller vad säger ni? 

Nu ska jag bli gosad med resten av kvällen, för det har jag bestämt och matte kan inte tycka annat än att jag är värd det.         

Vissa dagar har jag lite starkare vilja än andra dagar. Den här dagen är just en sådan dag, även om matte påstår att nästan alla dagar är som denna. Nåja, när vi gick ut på promenad här på eftermiddagen så gick matte åt helt fel håll. Vad är väl bästa sättet att då visa någon om denne är på väg åt fel håll? Här är min perfekta lösning...

Matte drog och drog men jag gick inte att rubba på. När jag sedan fick visa vägen så hamnade vi på vår hästrunda. Jag trodde att jag skulle få se några hästar när vi närmade oss hagen men där var helt tomt.

Promenaden fortsatte in i skogen och där fick jag springa av mig lite. Härligt. Jag sprang upp för berg och backar och kom högt, högt upp. Vilken utsikt jag hade därifrån. Ja, nu frågar då matte varför jag inte är rädd för sådana höjder, men hallå... Jag har ju riktig mark under mina fötter, broar svävar ju liksom i luften. Ser ni förresten mig där uppe?

Det flyter små åar lite här och var i skogen och vid ett ställe har de gjort en tunnel som vattnet kan rinna igenom, över till andra sidan. På så sätt slipper de där tvåbentingarna vada igenom ån varje gång de ska passera där, men jag däremot var självklart nyfiken på den där tunneln. Det var skönt att plaska tassarna lite också.

Som sig bör, blev det även vanlig nosning längs med stigarna i skogen.

En sån himla trevlig promenad jag fick när jag fick bestämma.

Vilken härligt solig och varm dag det har varit idag. Sådant väder passar mig så himla bra. Då kan man vara ute och njuta lite extra. När matte slutade jobbet gick jag med husse för att möta henne och väl på hemvägen satte vi oss på en parkbänk för att njuta av det sköna vädret och vila benen lite. Det är trots allt en promenad på närmare sex kilometer och då är en paus bra där jag kan få dricka lite vatten. Ibland kan jag till och med få lite gottis.

Tittar jag lite fint ett tag på matte eller husse så brukar det kunna komma en och en annan godisbit. Så även denna gång, hihi. Det är trots allt viktigt att tanka på med lite energi så man orkar gå, visst?

Lite fick jag anstränga mig för att få gottis förstås. Lite konster så som sitta fint, stå fint och dansa.

Jag hade kunnat sitta kvar där vid parkbänken hela eftermiddagen och kvällen men matte och husse ville hem för att laga middag. Det finns förresten en gångbro över en ganska trafikerad väg när man går denna promenad och jag ska berätta att jag inte gillar höga höjder. När jag ska över den bron går jag så lågt jag kan med hela kroppen, svansen ligger lågt och sedan måste jag gå i mitten över bron snabbt, snabbt, snabbt. Matte och husse tycker vi ska gå där lite mer så att jag kanske vänjer mig, men det vet jag inte om det är så nödvändigt. Huh. Ska säga till matte att fota denna bro någon gång så kanske det finns fler som har förståelse för att den bron kan vara lite läskig.

Snart stundar lite kvällspromenad och sedan ska jag sova riktigt gott. Man blir trött av att vara ute så mycket.

Det blev en helt vanlig och lugn söndag hemma hos oss. Matte trodde dock att hon skulle vara ledig på måndag men så blev det alltså inte. Då bestämde vi oss för att ha en riktig slappesöndag utan några som helst måsten, en typisk söndag med andra ord. Jag däremot, har haft lite mer spring i benen när vi varit ute på promenad. Matte släppte lös mig ett litet tag och tur var väl det för det hände ju massa roligt.

Helt plötsligt hörde jag något och jag vände mig snabbt om och tittade åt det hållet. Då fick jag syn på en ekorre som skuttade uppe i trädet, från gren till gren. Jag sprang fram till trädet för att titta lite närmre. Hade hoppats på att få nosa och säga hej till ekorren men den hade visst också spring i sina ben för den bara studsade vidare mellan alla trädgrenar.

Jag gjorde som ekorren och studsade vidare efter ett tag. Helt plötsligt fick jag syn på en spännande stig som jag frågade matte om jag fick springa och undersöka.

Matte ville dock inte följa med mig på den stigen vidare långt för den ledde upp till regnhala och branta berg, plus att det fanns brännässlor där sa hon. Kinkpotta va? Så det var inte lönt att försöka locka med henne, men det var ju hennes förlust, hihi. Jag sprang upp för berget och runt i skogen, ner för berget till matte och upp igen.

Efter ett tag tyckte matte att det var dags för oss att gå vidare. Vi började promenera hemåt sakteligen och då började det att regna igen. Inte lika mycket som det regnade både i fredags och lördags men jag kände inte för att stanna ute och chansa så jag satte fart i både mina egna ben och mattes och såg till att vi kom in snabbt. Tror bestämt att matte har rätt med att vi ska ha en slappesöndag. Ska nog lägga mig till rätta och se till att bli kliad på magen resten av eftermiddagen och kvällen.