På min begäran har jag fått en trevlig äventyrspromenad i lillskogen. Ja, jag trodde att det var dit vi var på väg, men så bara gick vi förbi och det kan jag säga att jag inte gick med på. Dags att sätta i bromsen!

Matte lossade på kopplet och frågade vad jag ville. Jag sprang snabbt iväg för att visa vilket håll vi skulle gå åt.

För att komma till den här skogen måste man gå uppför ett par trappor och sedan passera en liten lekplats gjord för små tvåbenta. Därefter kommer min lekplats skogen! Jag brukar springa upp på gräset på sidan av trapporna. Halvvägs väntar jag alltid in matte och husse. Dom är inte så snabba.

Jag som är så liten kan krypa under detta lilla staket. Det som är så konstigt är att det inte finns någon öppning alls på staketet, så över eller under är vad som gäller.    

Så ja... Titta vad fint det gick!

Att gå längs med skogsvägen är ju inte vidare roligt, inte när man har spring i benen. Då springer jag hellre upp och ner för kullar och stenar.

Dessutom kan man titta ut över skogen när man är uppe på någon höjd.

Det är viktigt att söka av området ordentligt så man inte missar något viktigt som kan ha hänt sedan sist.    

När jag kände mig redo kom jag springandes så att vi kunde börja ta oss hemåt. Vädret på eftermiddagen var helt fantastiskt skönt, vindstilla och ganska ljummet. Skönt! En perfekt dag för en så fin skogstur som jag såg till att få.