Vad är det du säger matte? Gå ut? Men, det regnar ju... Måste vi?

Jag bad om att få stanna inne. Med de snällaste ögonen tittade jag på matte och suckade högt. Det resulterade i att vi blev kvar inne ett tag till. Underbart!

När det sedan blev ett faktum att vi faktiskt var på väg ut så regnade det inte längre. Vilken utomordentlig tur jag hade va? Fast jag måste erkänna att jag ändå inte var vidare förtjust i att komma ut i allt det blöta. En kort runda upp till närmsta skogsdunge, nummer ett och två för att sedan göra nummer ett några gånger till. När matte var på väg att gå längre bort valde jag att i ren protest sätta mig på marken och vägra följa med. Matte sa hej då och fortsatte gå, men jag fortsatte att sitta still. Eftersom jag inte var kopplad valde jag att gå och sätta mig utanför porten och vänta på att bli insläppt, av matten eller av någon annan. Då gav matte upp och kom tillbaka till mig och så gick vi in i värmen igen. Duktig matte!