Efter en lång sovmorgon gav vi oss iväg till skogen. Matte tog med sig kameran och då förstod jag genast att det var mig hon skulle fota. Hon brukar traska på i sin egen takt och jag kan stanna och nosa och undersöka för att sedan springa ikapp henne och det är då som oftast hon fotar mig. Sedan har hon mage att skratta åt mina springbilder för hon tycker jag ser så härlig, söt och rolig ut. Därför valde jag med omsorg idag att springa med stil. 

Kolla, jag kan faktiskt! Kontroll på både öron och ansiktsuttryck!

Ja, till skillnad från det här fotot som har blivit mattes favorit springbild. Jag kan väl bjuda på den efter lite protester. Den har ju trots allt visats på bloggen vid ett tidigare tillfälle. Dock noterar jag att det är bilden ovan som är det viktiga i sammanhanget, se stilen jag har med lagom puff och flax i öronen och allt. Ja, jag kan faktiskt!