Idag var det dags för matte att jobba igen och jag var därför hemma med husse. När klockan blev dags för matte att sluta tyckte jag att vi skulle köra och hämta henne vilket vi gjorde. Väl hemma blev jag alldeles jättehungrig och fick otåligt vänta på att hamburgaren skulle bli färdigstekt. Aptiten är tillbaka nu på riktigt och det märks. Det har ju gått så många dagar med väldigt lite mat i magen, min stackars lilla jättehungriga mage. Under tiden som maten lagades blev jag lite busig i kroppen och sprang helt plötsligt iväg och hämtade en av mina nallar. När matte kom och tittade på vad jag gjorde kom jag genast på att det ju skulle vara synd om mig. Hur kan det vara synd om någon som springer och busar med sina nallar och inte ligger på golvet och fryser och ojar sig för jämnan? Jag tittade snabbt bort mot köket och låtsades sitta och vänta på maten.
Inte skulle väl jag ha lekt med nallen som ligger precis framför mig matte? Det är ju så där synd om mig du vet...
Matte lovade att oja sig med mig ändå, även om jag blivit både hungrig och busig i kroppen. Tänk så snabbt man kan bli pigg egentligen. Ska tillägga att när vi kom hem med matte så hoppade jag ut ur bilen alldeles själv, även om matte sa att jag skulle vänta så hon kunde lyfta ut mig. Jag brukar ju alltid hoppa in och ut själv men det är nu efter operationen som jag måste få hjälp med sådant ett tag... Ja, i ärlighetens namn kan jag tycka att det "taget" varat tillräckligt länge nu, men jag måste i alla fall vänta till på fredag säger matte för då ska vi till vettisen igen som ska se hur mina sår läker och förhoppningsvis åker även stygnen då. Men till dess är tröjan på, skönt säger jag för den värmer gott. Tur att vi har torktumlare så den går fort att torka efter tvätt.
Aamor
27 februari 2013 22:02
Det är inte alltid det lättaste att komma ihåg att det är så synd om en när det spritter i hela kroppen, hihi!
Härligt att läsa att du är mycket piggare men du behöver säkert mycket mer "tycka synd om dig" ett tag till ändå och så var det nog så att leksaken kallade på dig och då måste man svara, hihi!
Nospussar
http://aamor.bloggplatsen.se
Laika
27 februari 2013 22:27
Ja men visst var det så Aamor... och visst måste man svara då? Helt rätt :) Helt perfekt att tycka synd om mig efteråt också då för då har jag ju lekt mig trött och sliten, kanske mina sår på magen spändes lite och så blev det med ens väldigt synd om mig... Jo, så är det :)
Laika
28 februari 2013 19:42
Hihi, ja men visst. Med åren blir man klokare och då blir allting så mycket enklare :)
Kasper
27 februari 2013 23:57
Nu blev vi riktigt glada, både jag och matte! Härligt, Laika!
Jag tror att du kan busa så där lite lagom, och ätaa också, för jag tror att dina människor helt enkelt inte kan LÅTA BLI att gosa med dig ändå!
Och tänk, nu är det ju nästan redan fredag. :) Om tre minuter är det bara en dag kvar!
http://kasperian2.blogspot.se
Laika
28 februari 2013 19:45
Ja, tjohoo... nu är det bara en natt kvar :) sedan hoppas jag att det inte blir fler vettisbesök på läääänge, länge.
Klart dom inte kan låta bli att gosa med mig heller :) så det är trots allt skönare när ordningen är återställd, när vi kan busa och leka, gosa och kela som vanligt igen.
Gunilla och Frasse
28 februari 2013 15:51
Vi har "last i kapp" nu och är uppdaterade om både de nattliga toabesöken och snörullningen - det sistnämnda låter ju betydligt roligare än det första, inte kul att behöva tassa upp hela tiden när man är trött... Och så frusen också, stackars dig ♥
Skönt att du känner dig bättre nu, men klart du ska bli ompysslad länge än, det är ju en stor operation du har varit igenom. Hoppas det fortsätter tassa framåt nu!
Många kramar och tassklappar från oss ♥
http://gunillaofrasse.allas.se
Laika
28 februari 2013 19:49
Tack fina ni. Jo, imorgon åker stygnen förhoppningsvis då :) Men nu kan jag inte hålla mig längre, jag hoppar in och ut ur bilen nu, känns så tramsigt att bli lyft :) Skönt att bli återställd. Nu vill vi inte veta av mer vettisbesök på mycket länge.