På senare tid har matte alltid lämnat in mig på kloklippning för vi är aldrig överens när det kommer till mina klor. Hon vill klippa, det vill inte jag. Matte klipper i pulpan och jag gnäller. Matte blir nervös och jag blir ännu mer ryckig och trilskas ännu mer. Ja, det går helt enkelt inte. Det är en svettig match varenda gång och då resulterar klippningen i små, små svartpepparkorn på golvet så är det ens lönt att klippa när man klipper så lite undrar jag då. Nä, jag tycker inte det. Men det är inte alltid man får tid hos kloklipparen och då vill matte göra det själv.

Med detta i ryggen, satte vi oss i bilen och åkte mot djuraffären för att kolla vad de möjligtvis hade att erbjuda. En vanlig fil har matte använt förut men det tar sådan tid. Men se där, när vi kom in i affären fanns där en ny produkt, en kloslipare som sköter detta i ett nafs. Den köpte hon med sig hem på en gång. Jag fick en godis att äta i bilen på vägen hem.

Nu ska jag berätta att det tog matte kanske en eller två minuter att fila ner alla mina klor med denna. Jag slappnade av hela tiden och märkte knappt vad hon höll på med och matte var så lycklig över hur snabbt och enkelt det gick. Så nu är mina klor finare än någonsin, ja i alla fall finare än om matte skulle försöka ge sig på att klippa dom. 

Jag blev så glad att jag genast sprang och hämtade en nalle att leka med.

Snart är det dags för middag och jag har luktat att det ska bli oxfilé med potatis och ungsbakade morötter. Oj, vilken söndagsmiddag min mage ska få, lyckliga jag. Ska se till att få en rejäl portion för efter klockan 20.00 ikväll får jag inte äta mer förrän efter min operation. Stackars min hungriga mage.  

Idag kan jag verkligen säga att jag gosat igen förlorad matte-tid. Vi var ute på långpromenad direkt på morgonen och sedan har vi gosat och gått på mer promenader. Fram mot sena eftermiddagen när jag sov som bäst i min bädd frågade matte om jag ville klippas. Som en gummiboll studsade jag upp ur sängen och sprang med ut i köket. Det här var länge sedan, ja som matte själv klippte mig. I vanliga fall brukar hon låta min frisör sköta detta men nu har hon tyvärr blivit sjukskriven och därför fick matte ta tag i detta själv. När matte klipper blir jag aldrig lika korthårig som hos min frisör, inte alltid heller lika jämnt klippt, men idag kan matte ge sig en klapp på axeln för jag blev fint ansad denna gång, hihi. Matte säger att det är för att jag är så lätt att handskas med när jag blir klippt. "Det är bara att vända dig som en korv på grillen" VA??? 

Här är jag... eller resterna från mig. Bollar man ihop all min päls kan man ju nästan tro att jag fått en valpsyster.

Efter klippningen fick jag en varm och skön dusch. Oj, vad matte pjoskar med mig kände jag, men så yppade hon lite om att detta är förberedelserna inför min operation på måndag. Duschningen är restriktioner från vettisen och klippningen är bara för att matte tänkte att de ju ändå ska renraka min mage och om hela min päls är lite kortare så växer allt ut mer jämnt, och det är ju förstås sant. Men lite sur blev jag allt på matte och efter duschen gick jag och satte mig i min bädd, utan att vänta på föningen. 

Till slut gav jag med mig för inte kan jag duscha utan att fönas heller. När jag var torr var det dags för middag och nu myser vi bara i väntan på mellon på tv. Får se om det är något att lyssna på ikväll eller om jag måste borra ner huvudet i mattes famn. 

   Glad alla hjärtans dag önskar jag alla mina kära bloggvänner   

Jag blev väckt på tok för tidigt i morse, men inte ville jag väl missa att lämna av matte på hennes jobb och säga hej då till henne. Och så kom hon hem alldeles för sent för min smak dessutom, men det är visst så det är när man har en matte som är florist. Vissa dagar på året måste jag helt enkelt dela med mig av henne lite extra. Som tur är har jag ju även husse som kan ta hand om mig och det är just det han gjort idag. En massa mys och promenader i snön har det blivit. Till kvällen fick vi åka och hämta hem matte från jobbet igen, tjohooo...

När vi gått vår kvällspromenad fick jag en alla hjärtans dag-present av matte, en tjusig scarf som jag kan ha på mig när jag vill vara lite extra fin. Jag blev så glad över scarfen att jag mer än gärna poserade för lite bilder.  

Nu ska vi göra det enda rätta resten av kvällen- mysa ända fram till vi somnar.

Oj vad det snöar till och från. För bara några dagar sedan kom nästan vårkänslorna och lurades med en, men så kom vintern med dunderfart igen. Nu är inte jag den som klagar för jag älskar ju snö. Matte säger att hon också tycker om snö, även om hon inte gärna snörullar i den som jag. Kan man verkligen säga att det är äkta snökärlek då? Njaa... tveksamt.

I min favoritbacke, med all favoritsnö springer jag mer än gärna några vändor. 

Det är husse som får roa mig på bästa sätt den här veckan för matte har riktigt långa arbetsdagar att ta sig igenom. Tur att hon fick sluta tidigt idag åtminstonde. Stackars trötta lilla matte. Henne får jag verkligen gosa med och ta hand om alldeles extra mycket när hon kommer hem om kvällarna den här veckan. Ja, hon ska få slappna av med mig i sin famn, killandes mig på magen. Det tycker jag låter som en bra idé. Visst är det tur vi vovvar är så omtänksamma om våra kära mattar och hussar och tar hand om dom så? 

Snön yr där ute och har gjort till och från hela dagen. Jag blir lika vit som omgivningen varje gång jag kommer ut så jag och husse har myst inne i värmen mellan promenaderna. För att sysselsätta mig lite extra bad jag om godisleken. Helt perfekt att be om den här leken när man är extra godissugen, för då ger jag ju sken av att jag vill söka i första hand och godiset blir ju då bara en sorts bonus. Jo, jag tror nog att matte och husse går på den.

Ja, leken går till på det viset att jag får sitta på mattan och vänta på att det göms till exempel leversnittar runt om i lägenheten. 

När jag sedan får kommandot "Hitta godisen" ger jag mig iväg på lite upptäcktsfärd i lägenheten. Den första godisbiten ligger alltid en liten bit från mattan, som en mjukstart. Sedan får jag söka under bordet, på tvbänken, i soffan, bakom fåtöljen, vid mina olika bäddar, ibland till och med i hallen. Det kan finnas godisar överallt.

Efter mycket sökande och lite godisätande blir man behagligt trött och då passar alltid en tupplur riktigt bra. Idag passade det extra bra för husse blev tvungen att åka hemifrån innan matte hade hunnit hem, så jag fick vakta huset. Eller ja... vakta och vakta, jag hoppade upp i mattes och husses säng och somnade gott. Hoppade inte ner förrän matte klev in i hallen och ropade på mig, men jag hävdar att jag vaktade från sängen, man ser ju bättre på hög höjd, så är det.

Snart ska vi ut och pulsa i snön igen, får se hur mycket mer som kommit fram till nu. 

Snökramar på er alla!

Då var det söndag igen. Dagarna går i snabb takt, så snabbt att matte inte ens tänkt på att hennes almanacka på väggen i köket visat mars istället för februari. När hon upptäckte felet började hon bläddra i kalendern och insåg att mars faktiskt hade hamnat före febrauri- vilket feltryck. Alltså inte matte som tokat sig den här gången.

På en söndag ska man gosa tycker jag och det är precis det vi gjort. Vi har varit ute på promenader mellan allt gosande och ett tag blev jag alldeles lekbusig. Jag sprang fram till min lekkorg och rotade fram någon bra leksak att sätta tänderna i.

Vänta, nu tror jag att jag kan ha hittat den perfekta nallen för idag.

Ja, den här får det bli, visst matte? Den leker vi med.

Eller vänta, jag kanske hittar en ännu bättre...

Ja, lite så fortsatte det ända tills jag hittade den nallen jag verkligen, verkligen ville leka med.

Då busade vi ett tag och sedan gick vi ut på promenad igen. Nu slappar jag lite till och håller koll på matte i köket. Just nu bakar hon, men det kanske är lite mat på väg snart också. Jag hoppas på en riktig söndagsstek, magen börjar ju knorra nu.

Snödagsmorgon, låter nästan som söndagsmorgon fastän det bara är lördag. Men så här vackert var det i alla fall när vi kom ut på morgonen.

Efter en tur med allt jag behövde göra, kom vi in igen och jag blev finkammad och ompysslad lite. Sedan grejade matte med sitt och innan jag visste ordet av var vi på väg ut igen. Vi gick ner till parkeringen och väntade på mattebror som skulle hämta oss. När han hämtar betyder det att vi sannolikt är på väg hem till matteföräldrarna och Sheela. Men vill ni veta? Sheela, ja hon var ju hur busig som helst när jag kom och när hon blir alldeles för busig glömmer hon ibland bort att vara försiktig och "liten" när hon leker med mig. Ja, jag kan ju säga att jag tappade leklusten ganska fort och skällde ut henne. Sedan tog jag en av hennes nallar och började busa med den istället och Sheela bara låg och tittade på utan att våga ge sig in i leken. Vi blev ju så klart kompisar sen igen. 

Det vankades middag och jag fick mattemors supergoda pannkakor. Efter lite fika och en massa kacklande frågade matte om jag ville åka hem och det ville jag så klart- hem ljuva bädd.

Nu är det minutrar kvar innan melodifestovalen börjar. Vi ska slötitta lite och gosa mest av allt. Jag har inte bara intagit bästa platsen i soffan utan även kudden och pläden. Hoppas ni njuter av lördagen i lika fulla drag som jag.

När matte försökte väcka mig i morse låtsades jag inte höra. Jag ville inte vakna och jag ville inte ut. Det droppade lite på fönsterblecket och jag trodde per automatik att det regnade ute. Efter några gäspningar, morgonsträckningar och ett tappert försök att gå och lägga mig i en annan bädd så kom jag i alla fall till slut ut. Till min lycka var det inte regn utan snö som kom ner från himlen. Det har snöat hela natten så nu har vi ytterligare några centimeter nysnö, tjohoo...

Jag har funderat lite och matte har googlat massor även om hon fått massor av information.... Det där med operationen känns lite skrämmande, framför allt säger matte att hon är lite rädd. Hon tycker det låter så stort och så... ja, hon vet inte riktigt hur hon ens ska uttrycka sig, men så försöker hon tänka att det är bättre att detta sker nu än om jag skulle bli sjuk och inte klara mig. Jo, vi får allt lita på vad veterinärerna säger.

Det jag då funderat på, ja det är min säkert så ömma mage efteråt. Därför bestämde jag mig för att träna på att ligga mjukt med magen. Visst kan det här bli bra? Jo, jag tror det här är en bra ställning att inta när jag kommer hem. Och vet ni? Jag får komma hem samma dag och det är något vi alla är överlyckliga över.

Förutom en massa funderingar och snöbus ute har jag åkt med husse för att hämta matte från jobbet. När jag kom hem var jag jättehungrig och min godis efter maten försökte jag tigga till mig fler av. Besvikelsen blev stor när jag inte fick mer men med lite magklappande i famnen på matte så gjorde det helt plötsligt inget att det inte blev fler godisar.

Skön torsdagkväll på er alla. Snart är det helg