Idag åkte vi hem till matteföräldrarna efter att vi varit ute på långprommis. Solen sken och det kändes som en vårdag bortsett från all snö. När vi kom hem till matteföräldrarna var jag helgnällig. Bara en massa pip och gnäll. Ett och ett annat skall kom också, kan ni tänka? Vad var det då jag ville tro? Jo, gå ut så klart. Hemma hos matteföräldrarna kan man ligga på altanen när solen skiner eller gosa i trädgården, och solen sken ju faktiskt. Nu kunde jag inte gå ut på altanen för där fanns en massa snö som trillat ner från taket tidigare i vinter, men vi gick ut i trädgården istället. Där har det redan kommit lite vår närmast husgrunden där värmen står på som bäst.

Jag tog några rundor och kollade läget och efter ett tag ville matte och mattemor gå in igen. Sheela följde med snällt medan jag trilskades. Väl inne började jag pipa igen och låtsades vara nödig. Fattar inte varför matte blev lite trött på mig. Nåväl, vi gick ut igen. Den här gången tog matte på mig mitt sele för hon tänkte sätta fast mig på en lång löplina så jag inte skulle kunna rymma. Sedan tog hon min mysdyna och la den vid garagedörren för där står alltid solen på och värmer helskönt. En plastpåse under så dynan inte skulle bli blöt. Sedan sa hon till mig att jag kunde ligga där ute precis hur länge jag ville men att matte minsann skulle gå in igen. Inte mig emot. Jag hittade en trevlig pinne att flisa ner. Så där låg jag, alldeles för mig själv... flisandes på min pinne.

Till slut ville även jag komma in, kanske var det doften av påskmat eller vetskapen om det trevliga sällskapet där inne som kunde klappa mig på magen. Jag kan tillägga att jag inte pep eller gnällde en endaste gång sen. Jag var bara så där söt och rar och bjöd på lite påskkonster som mattes syster gjorde med mig. 

Blir det så soligt och skönt även imorgon ska jag nog se till att få vara ute extra mycket då med, för inte kan väl matte ha bättre saker för sig än att gå och gå och gå och gå ute med mig heeela dagen.