Ja, vad ska jag säga egentligen? Matte påstår att jag är oerhört trögstartad på morgonen, men vem är inte det? Bli väckt när man inte sovit klart, bli utsläpad till hallen innan man ens hunnit förstå att det är morgon, behöva gå ut och kissa och gå på promenad när man inte ens hunnit sträcka på sig så mycket man vill... Jo, jag säger då det.

Klockan nio imorse ville alltså matte och husse ha iväg mig. De ropade på mig från hallen, matte kom in till mig och klappade på mig, sa åt mig att vi skulle gå ut... Allt detta utan att jag rörde ett enda strå på min kropp.

Jag sov ju så himla bra, men det spelade ingen roll för det slutade med att matte kom in igen och bar ut mig till hallen i sin famn. Jag passade på att gosa lite med henne på väg ut till hallen, i hopp om att hon skulle velat gå och lägga sig och sova vidare med mig. Men men... matte skulle jobba och husse skulle köra henne till jobbet så att hon kunde gå hem sen när hon slutade.

Nåväl, det slutade med att jag kom ut till slut. Jag gäspade och sträckte på mig i hissen. När vi kom ut upptäckte jag att solen sken och det var ganska varmt. Gräset börjar bli torrt på sina ställen även om det inte blivit vidare grönt än. Efter lite dragande i mitt koppel, för att jag inte ville gå så fick matte helt enkelt stanna upp och vänta på mig för jag började gräsrulla.

Till slut kom vi till bilen och vi åkte iväg och lämnade av matte. Under dagen har jag följt med husse både hit och dit. När klockan närmade sig halv sex började vi gå för att möta matte på jobbet, fortfarande soligt om än väldigt blåsigt. På hemvägen stannade vi till vid en parkbänk för vattenpaus. Härligt!

Nu är jag trött och nöjd med dagen, fastän jag blev urdragen ur bädden så tidigt som klockan nio på morgonen. Trögstartad? Ja...