Solen skiner och som vanligt blåser det ganska kraftigt. Matte trodde att det skulle vara lite kyligt att gå ut på förmiddagen men ju mer vi gick desto svettigare blev hon. Hon fick lätta på halsduken och öppna upp vårjackan. Vilken tur att jag inte har sådana problem, och skulle jag mot förmodan få det så kan jag ju alltid bada i en å eller nåt. Matte är ingen å-badare säger hon. Det som ju är så härligt.

Jag liksom valde vägen lite och vi hamnade så klart ute i skogen.

Och när vi väl ändå var i skogen tyckte matte att vi kunde gå den längre rundan så det gjorde vi. Jag fick springa lös och det är ju verkligen livet. Ibland stannade jag upp för att titta på en och en annan fågel som flög upp i något träd.

Även om solen värmer på ordentligt och all snö på vägarna och i närmsta skogarna är borta nu, så hittade jag en liten snöhög långt inne i skogen. Jag passade på att svalka tassarna lite och drog under tiden upp en pinne som jag försökte flisa ner.

Vi fortsatte vår långa morgonpromenad och till slut kom vi ut från skogen igen. Då blev jag kopplad och vi fortsatte hela vägen hem. Väl inne blev jag sömnig på nytt, kände nog att jag aldrig sov klart innan vi gick ut och sådant måste man ju ta igen. Frukosten får nog bli en lunch, en sen sådan kanske. Det borde ge matte lite tid att knåpa ihop något riktigt gottigt till mig, hihi.