Jag bad så snällt, så snällt om att få gå ut på min favoritrunda, den längs min å. Till min lycka fick jag min vilja igenom och vi tog på oss och gick ut. En riktigt härlig och solig kväll.

När vi hade gått ett tag började jag nosa och nosa, det luktade spännande men jag kunde inte hitta vart det kom ifrån... Det luktade ju potentiell kompis.

Den lille krabaten smälte in så bra med jorden att jag inte såg den överhuvudtaget. 

Och här mina vänner, kommer en bild på min å. Visst är den fin?

På vissa ställen är den bredare och ibland djupare och grundare, mer lerigt och mindre lerigt. Mycket skoj i en och samma å. Jag tog mig ett litet dopp som vanligt och hemma fick jag hoppa in i duschen... också som vanligt efter att jag badat i ån. 

Efter en sådan kvällsrunda är det enda rätta att bara mysa en massa och kanske slumra till lite, innan det blir dags för sista rundan.