Kan ni gissa vad som hände på min promenad idag? Eller promenad och promenad... det blev ju inte så mycket promenad av när en sådan här liten kom springandes mot mig från dagisgården.

Hur söt får man bli?! Tänk att det där eländiga staketet skulle vara mellan oss, även om matte tyckte att det var bra att staketet var där för då kunde jag ju inte bli för ivrig. Nu hade inte denna lilla kise blivit rädd om jag så hade blivit lite ivrig för den var så kelen, modig och busig.

Detta är kärlek! Åh, vad jag blev lycklig idag.

Kisen strök sig mot staketet och rakt i ansiktet på mig, jättespännande. Den lade sig ner i sanden på sin sida av staketet och slog på några långa grässtrån med sina tassar, sedan sträckte den ut sina tassar genom staketet så att jag kunde nosa på dom. Vi till och med nospussades lite.

Jag försökte övertala matte om att jag kunde få ta med mig katten hem, som mitt husdjur... men matte sa att det inte är vår katt och man får inte bara ta dom hur som helst, även om det kliar i fingarna och labbarna.

Nåväl, matte försökte fortsätta vår promenad och katten följde med längs med hela staketet ända till det tog slut. Sedan sa vi adjö och jag gick väldigt motvilligt med matte. Kisen tittade efter oss ett tag innan den sprang iväg för att leka med de långa grässtråna igen. 

Nu vankas det ju arbete igen för matte, husse är ledig än vilket betyder att det är husse som går med mig om dagarna, kanske är han mer lättövertalad än matte?