Idag har jag gjort allting i precis rätt ordning. Jag vaknade så där lagom sent så att det regntunga vädret hann ge med sig. Vi gick ut och jag tyckte vi kunde gå till min å och kolla läget lite, för snart kan man nog inte doppa sina tassar längre. Ja, det är det enda jag kan göra i den ån, doppa tassarna och i bästa fall magen. Det är ju ingen djup å precis.

Först en överblick och senaste nyheterna.

Visst är det lite mysigt här? Den här ån är ju väääldigt lång så jag har mina drickställen, badställen och gräva efter pinnar-ställen längs med den här ån.

Sedan blev det dags för lite dopp av tassar och flisa ved. Med bestämda steg gick jag för att leta reda på en bra gren. På vissa ställen längs med ån forsar det ganska ordentligt och på dessa ställen får jag inte ens bada säger matte för hon vill inte jaga mig när jag följer med strömmen, men hon vet ju inte att jag är så stark att jag skulle kunna simma mot strömmen till och med. Men men, leder det till mer pjåsk från mattes sida så kan jag absolut låtsas för hennes skull, hihi. 

När vi väl kom in mörknade det på himlen och sedan kom regnet. När matte slutade jobbet åkte vi för att hämta henne. Jobbigt det där, för jag visste inte riktigt hur jag ville göra eller hur det skulle gå till. Hämta matte är ju det bästa man kan göra men gå ut i regnet... nej, inte det bästa. Fast matte är värd varenda regndroppe i världen så jag gick med väldigt bestämda steg till bilen, husse skulle välja orden "springa för livet" men hur som haver gick jag ut i det eländiga vädret för att åka och hämta matte.

Nu är vi hemma och har ätit fläskfilé till middag, mums!

Det här med att protestera och kämpa för sin rätt tar lite på ens krafter. Nu när jag fått som jag vill kan jag äntligen slappna av och ta igen mig lite.

Det fortsätter gå kanonbra med min skål. Tog några Frolic till frukost innan vi gick ut i morse. Igår åt jag ingenting från skålen. Matte undrar lite om detta kan bero på att jag haft en skål på golvet förr i tiden, fast fylld med torrfoder och torrfoder äter jag inte för allt i livet. Matte försöker på nåt sätt dra paralleller dessa två emellan, men jag förstår det inte alls. Jag har ju bara helt enkelt karaktär att låta mina Frolic vara om jag så vill. Hur det går när det hamnar annat gottis i skålen återstår att se, hihi. 

På tal om mat och en massa gottis så måste jag berätta att matte köpt hem leverpastej. Dessa mumsartillfällen tänker jag sannerligen inte missa :)

Något annat underbart är att det är så fint väder ute, det njuter vi verkligen av med fina skogspromenader. 

Hoppas solen skiner på er med, och att den varmare luften gör gott. 

Vilka dagar, vilka protester och vilket underbart stöd från er. Tack!

Min matte har fixat och donat och nu har vi tassat på ett försök med min alldeles egna godisskål, allt under förutsättning att matte får bestämma vad som ska ligga i skålen, hmpf... men låt gå. Det kan vi ju alltid ändra på sen, en seger i taget, hihi.

Förutom protester är stödet från er ett väldigt bra argument, alltså inte bara jag som anser att detta inte är mer än rätt. Argument som att matte inte hela tiden behöver rota i godisgömman för att ge mig något att tugga på eller att hon själv får ha en egen godisskål, varför skulle jag då inte få ha det? Man ska väl behandla alla i familjen rättvist?

Ja, till slut kunde hon inte stå emot längre och här mina vänner, har vi resultatet!

Ni måste ju bara få en närmare titt. Kolla in! Mina fina Frolic-bitar som jag kan gå och hämta precis när jag vill, från min fina godisskål i glänsande vitt porslin. Visst gör sig Frolicen bra i skålen?

Det här är sötman av seger!

Till mattes förvåning (inte för att jag förstår varför hon ens trott att det skulle vara ett problem) är att jag faktiskt bara går och hämtar några bitar Frolic när jag verkligen blir sugen, annars får de ligga där i skålen och vänta. Jag äter min mat precis som jag ska och ingenting är egentligen ändrat, förutom just den här oerhört viktiga detaljen-min egna godisskål. Det som är så bra är att jag vet att matte ändå har kvar godisgömman och att det där finns annat godis, som till exempel mina efterrättstuggisar. Det är bara det att jag kan fylla på magen med en och en annan Frolic nu om andan skulle falla på, om min efterrätt inte räcker till menar jag. Underbart! Fast jag kan inte hjälpa att undra om mina matportioner blivit lite mindre nu när jag har Frolic att tugga på? Det vore ju inte klokt i sådant fall, man kan ju inte bjuda till på ena sidan för att på andra dra in på annat?? Nej, det är nog bara jag som inbillar mig. I vilket fall som helst är jag väldigt nöjd med resultatet och förhoppningsvis blir detta "bara på prov" till något permanent. 

Kanske ska jag i eftermiddag känna på sötman av seger igen :)

Jag fick så fina tips av er angående detta med godisprotesten. Skälla är alltså ordet... Skälla tills matte inte orkar höra mer. MEN... nu är det lite så här att jag ju inte skäller, jag vet... jag är en hund, jag lovar men det där med skällandet har aldrig riktigt varit min grej. Det är svårt och dom där skallen blir inte alltid så bra. Jag gnäller, gnyr, piper pratar hellre. Värst vad många ordval matte hade med där, va? Men men, i vilket fall som helst tänkte jag att jag kanske borde öva på det där med att skälla lite ändå.

Vi gick på promenad, jag passade på att välja vägen och vi hamnade mindre förvånande i skogen. Allt för att jag planerat att öva på mina skall där. Vi passerade hästgården, men där fanns inga hästar att prova skälla på. Inne i skogen letade jag efter en ekorre att skälla på, men jag hittade ingen. Inte ens ett kompismöte där jag kunde skälla för att dom var ute och gick precis där jag skulle gå. 

Jag fick en idé och sprang iväg, långt bort från matte. Ser ni mig där på toppen av backen?

Sedan prövade jag att skälla efter matte, men det kom inget skall. Det blev bara nåt litet buff-grymt. 

Äsch... jag ger upp, bäst att springa och hämta matte istället så jag inte tappar bort henne i skogen.

Jag kan alltså inte skälla men jag kan prata och jag kan protestera i tysthet, dock det absolut viktigaste av allt är att jag inte tänker ge upp min kamp om min egna godisskål!

Ha en skön fredag allesammans :)

Nospussar!

Alltså, vem är matte att handhålla mitt godis? Inte så att jag tar hennes godis och plockar fram en bit då och då som hon kan få. Jag har funderat lite på detta nu och tycker att jag ska ha min egna godisskål där jag kan gå och hämta något gott om jag skulle bli sugen, precis när jag vill.

Anledningen till allt detta är att jag efter min middag fick min vanliga efterrätts-tuggis. Inget illa med det, bara det att den här tuggisen var mycket mindre än de andra tuggisar jag brukar äta. Därför väntade jag på en till, men det kom liksom aldrig någon. Jag väntade och väntade, väntade och väntade lite till. Hela tiden satt jag i köket så att matte absolut inte skulle missa mig om hon kom in i köket. Till mitt stora förtret kom hon aldrig, därför satte jag mig vid dörröppningen till köket och väntade, väntade.... väntade...

Så här satt jag i dörröppningen i ca 15 min, suck alltså. Allt för att få en tuggis till, en tuggis som ju är min.

Det här är bara ren protest nu!

Matte är liksom sååå envis, jag fick vänta i evigheter innan hon till slut tog det här fotot på mig och sedan frågade om jag verkligen så gärna behövde en till tuggis.

Behöver? Klart att min mage behöver lite mer, mina smaklökar behöver lite mer och matte behöver sannerligen ge mig min egna godisskål och det bums, det är faktiskt jobbigt att sitta och vänta ut matte på detta vis. 

Hoppas ni mina tappra hjältar, inte behöver vänta ut era mattar och hussar i ren protest i jakt på mer gottis. 

Matte kom hem från jobbet och frös, jag frös också, eller ja... Vi kan ju säga att jag frös. I vilket fall som helst har hon en sån där liten dyna som man kopplar in i uttaget och så värms den upp. Den brukar matte kunna lägga vid svanken och luta sig mot när hon är frusen och trött i ryggen. Hon satte sig till rätta i sängen med denna dyna, men sedan skulle hon bara fixa lite och det lilla blev till mycket och så var hon bara borta. Jag är ju inte den som inte är snabb på att se till att jag ligger bra, så när matte väl kom tillbaka såg hon detta:

Jag hade kurat ihop mig på denna värmedyna och bara päste. Hur bra kan man ha det egentligen? Hihi, detta är helt klart ett av svaren :)