Idag kom så den stora friseringsdagen hos min nya frisör. Vi åkte dit med bil och allt kändes väldigt spännande, men när matte skulle lämna mig där började jag tveka lite och prövade att skrika lite...ungefär som en gris sa matte. Tror ni att det hjälpte då? Att få höra mitt hjärtskärande skrik? Nej, matte klappade mig på huvudet och sa att jag skulle klippas och att hon snart skulle komma tillbaka. Så fort matte åkt blev jag tyst och jag var så snäll hela badning och frisering igenom sa frisören. Jag var så duktig att jag till och med blev finpiffad på mitt koppel efteråt.

När matte och husse kom tillbaka satt jag fint på friseringsbordet och väntade, poserade mina bästa poser för min frisör och undrade om inte hon skulle fota mig en massa. Ja, för matte brukar ju göra så. När jag sedan fick komma ner sprang jag fram till matte och husse och kramades lite. Sedan sprang jag tillbaka in i salongen, bara för att jag kunde.

Vi tackade för oss och sa att vi kommer tillbaka. Då fick vi veta att frisören ska flytta en bra bit bort. Så typiskt nu när det blev så bra. Men men, det får väl bli en liten bilresa de gånger jag ska klippas då. Matte brukar ju frisera mig mellan inlämningarna så det ska nog bli bra till slut.

Hur jag blev då? Jo... så här ser jag ut nu :)

Min svans går ju inte att se så bra nu, men oj vad den är fluffig och fin. Som den finaste dammvippan säger matte...vilken konstig liknelse. Förresten luktar jag hur gott som helst :)

Nu är jag riktigt kalasfin till på fredag :D