Jag tror att det är dags att lägga in en riktig protest mot det här vädret. Man kan väl inte luras med vår och fint för att sedan ta tillbaka det? Dagen började med sol, men övergick till mörka moln som täckte himlen. Det började regna men helt plötsligt sken solen igen. Matte tyckte det var en bra idé att gå ut då. Notera att jag skriver matte... för jag tyckte aldrig att det var en bra idé.

När vi kommer ut och hinner gå en liten bit börjar det droppa från himlen igen. Matte tyckte vi kunde gå en liten runda ändå, men jag visste att dom där dropparna skulle bli fler och jag hade inga som helst planer på att bli lika blöt som senast vi gick i regn. Dags att lägga in protest gåvägran.

Matte försökte lura med mig ändå och drog och drog i kopplet, sa att solen sken bakom huset...

Man kan nästan tro att jag gräsrullar på bilden nedan men eftersom matte drog så i kopplet lade jag mig på rygg och sa till matte: "Dra nu om du kan". Vem släpar en hund på marken? Ja, inte matte i alla fall och så fort hon släppte på kopplet reste jag mig upp och gjorde en springräd mot porten. (Det där med att lägga mig på ryggen är min sista utväg för att matte ska förstå innebörden av att jag inte tänker gå på någon promenad. Ni kan ju tänka att jag blivit utskrattad av förbipasserande när jag utövat denna protest.)

Vi gick in igen och där tänkte jag hålla mig resten av dagen, men matte lyckades lura ut mig en gång till ändå. Den gången regnade det inte på hela rundan. Ibland kan man bli lycklig för lite :) Jag ska få kyckling till middag, också något att bli lycklig över. Till dess får det bli vila på min blåa kudde för nu känner jag doften av regn igen nu när fönstret står öppet.