Jag försöker bli ett med naturen för nu tror jag inte på att det finns något som heter solsken längre. Kanske kan jag börja gilla det här vädret om jag anstränger mig, kanske...

Så fort jag kommer in och flyr det eländiga vädret så inser jag att jag nog inte alls kan bli ett med naturen, solsken och jag hör ihop... så enkelt är det. Vill man då inte vara ute får man sysselsätta sig inne.

Jag tog ett lekrejs med min nalle. Spåren från min lek gick inte riktigt att dölja. Mattan fick en ny placering efter mina tvärnitar.

När jag lekt klart och ville ta en tupplur skulle jag hoppa upp i mattes och husses säng. Som ni vet har jag en liten "pall" som jag tar ett skutt på innan jag hoppar upp. Denna "pall" är en upp och nedvänd fruktlåda som matte bara lagt en pläd på så att det ska vara mjukt för mig att hoppa upp och ner. Jag ska minsann berätta att det inte alltid är lika mjukt och trevligt att hoppa upp där, som idag när pläden skrynklat sig och jag liksom halkar på den på vägen upp och störtar rakt in i sängramen.

Allt gick bra men jag blev ändå lite pussad på av matte. Jag undrar nog lite ändå om inte min nos blev lite, lite kortare... Medan jag tog min välbehövliga tupplur tjuvade hon min pall.

När jag vaknade och hoppade ner upptäckte jag att min pall var lite mer piffad än innan. Nu hade matte limmat på ett bilklädselskynke som fanns hemma. På sidorna dekorerade hon med lite band. Man tager vad man haver sa matte och hoppades att jag skulle bli glad av tilltaget.

Det blev jag verkligen. Matchar förvisso inte sovrummet i det stora hela men det är ju bara sånt där tvåbents-trams ;) Nu kommer jag inte snubbla på en skrynklig pläd längre.

Idag är det en mattedag och vi väntar på att gå och möta husse på jobbet. Då förväntar jag mig att det inte regnar mer. Någon gång ska väl vattnet där uppifrån ta slut.

Nospussar!