Voff, som rubruiken lyder fick jag söka efter matte i eftermiddags. När hon slutade jobbet gick jag med husse för att möta henne, eller hitta henne.... Ja, för husse sa till mig att söka efter matte. Tror nog han glömt bort vilken väg vi brukar gå när vi ska möta henne. Men ingen fara när jag är med, jag visste precis hur vi skulle gå. När både jag och husse skymtade matte kopplade han lös mig och jag sprang fram till henne i världens fart.

Det gick så här fort:

Det fanns inte en chans att matte skulle hunnit med. Men det gör inget, både hon och jag blev så glada av att se varandra. Vi började gå hemåt och efter att vi gått en bit kom jag på att matte ju hade leversnittar i sin jackficka på gårdagens promenader... med lite snabb matematik kom jag fram till att alla snittar inte kunde vara slut. Därför sprang jag in framför matte och stannade upp henne. Hon frågade om det var så att jag kanske ville ha något gottigt. Jag höll noga koll på hennes hand medan hon letade igenom jackfickorna, och mycket riktigt- där fanns ju en leversnitt kvar.

Jag smaskade i mig den och glatt skuttade jag hela vägen hem tillsammans med matte och husse.