Ja, på självaste midsommarafton åkte vi iväg med packning i bilen, hela vägen till Helsingborg. Självklart stannade vi längs med vägen och åt midsommarmat och jag badade tassarna i sjön intill. Men tro inte att det tog slut med ett midsommarfirande i skåne, nej vi stannade till i flera dagar och jag måste redan nu varna för massor med bilder.

I Helsingborg bor min kompis Penny. Hon är vovve till min husses bror. När vi kom fram sprang jag och överraskade henne när hon satt i soffan. Men det visade sig vara hon som överraskade mig genom att säga att hon skulle bjuda på torkad kycklingfilé.

"VA? Menar du det Penny? Ska jag få kycklingfilé?"

"Åh Penny, du är en bra värd. Kom så jag kan ge dig en kram."

Det som är extra trevligt med att besöka Penny är att hon bor i ett hus, och där har vi fritt tillträde till trädgården. Vi sprang in och ut precis hur vi ville hela vistelsen, dock såg jag till att vara ute även när matte och husse var det. Vi slappade rätt bra allihop faktiskt.

Sedan tog vi med oss Penny på skogspromenad. Även om det är hennes hemmatrakter så visade jag vägen på promenaden.

Sedan förklarade jag för henne att om man stannar upp min matte och husse så kan man bli bjuden på en frolic eller leversnitt. Penny tittade noga på hur jag gjorde. Be om energi-gottis på promenad är inget hon brukar göra, men nu kan hon även det. I gengäld lärde hon mig att man kan skälla på förbipasserande hundar i trädgården. Jag fick fram två eller tre skall under de fyra dagar vi var där, snyggt jobbat av en som inte skäller, eller hur?

Så här fint var det i skogen vi gick i:

Matte och husse åkte över till Danmark en dag också. Jag stannade med Penny och hennes husse. Så klart att jag låg och slappade i trädgården när de kom hem igen. Hur cool-lugn som helst. Knappt att jag märkte att de ens varit borta.

Senare den kvällen åkte vi till ett ställe som heter Kulla, strax utanför Helsingborg. Där stannade vi för att se på eldarna som de tänder längs med Danmarks kust på Sankt Hans aften. Tänk att man kan stå vid kusten i Sverige och se över till ett annat land. Kolla förresten längst ner till vänster på bilden. Jag springer i racerfart ner till vattnet, bada, bada, bada.

Efter Helsingborgsvistelsen begav vi oss till de småländska skogarna. Närmare bestämt Lönneberga. Dags för mig att hitta på lite bus, hihi.

Efter att den här bilden blev tagen satte vi oss i bilen för att åka till vårt vandrarhem som vi skulle bo på. Matte upptäcker då att det kryper en fästing på hennes lår och hon försöker få tag på den för att slänga ut den genom bilrutan. På något sätt lyckades hon tappa den och dessutom slarva bort den i bilen. Behöver jag säga att bilturerna inte alls kändes lika avslappnade efter den incidenten? Nu har jag mitt fästinghalsband så jag oroade mig inte, men matte gjorde och gör fortfarande. Imorgon ska bilen bli städad både på insidan och utsidan ;)

Här är vandrarhemmet. Det fanns en storstuga där man också kunde bo, men eftersom jag var med fick vi bo i lilla hundstugan.

Jag ville vara ute mest hela tiden, men matte och husse gick in i stugan för att plocka upp lite av packningen och bädda i ordning. Jag höll koll på vad de gjorde på ett säkert avstånd från att riskera att bli inplockad.

Matte frågade om jag inte ville komma in och kolla på min hundbädd. Jag frågade om det inte var min vanliga bädd hon pratade om, för den har jag ju både sett och sovit i.

Men nej, matte lovade att det inte var den bädden. Jag gick in i stugan och fick syn på den andra hundbädden. En bädd som redan stod i stugan när vi kom dit, en bädd till bara mig... och som redan doftade massor med olika dofter. Hur omtänksamt som helst. Jag ville genast provligga den.   

Våra utflykter och turer fortsatte. Vi gick i skogen och jag badade i nästan alla sjöar jag såg. Sedan var det dags för fästingbilen att få bjuda oss på en sväng. Vi åkte till Bullerbyn, där inspelningen till Alla vi barn i Bullerbyn skedde. Hur spännande som helst. Där stannade vi och fikade på ostkaka, jag drack vatten och gosade i gräset.

Sedan måste jag få visa Emils hem i Katthult. Också inspelningsplatsen. Det var nostalgiskt och härligt att gå där hälsar matte och husse. Astrid Lindgrens värld får vänta till i höst, för det vill vi också se.

Efter sådana utflykter blir man lite trött, så sista eftermiddagen och kvällen satt vi ute vid vår stuga på Lönneberga vandrarhem och njöt. Jag hittade en pinne i gräset som jag kunde tugga lite på.

Dessutom var det så lyxigt där så jag fick äta min middag ute i det fria. Detta är verkligen livet.

När matte och husse började packa in allt i bilen imorse förstod jag att det var dags att säga hej då till småland och åka hem igen. Låååååång biltur, då är det bäst att bli uttråkad med jämna mellanrum så vi kan stanna och jag kan få sträcka på benen. Till min stora lycka fanns det vatten där vi stannade till. Behöver jag säga att jag tog ett, två, tre och fyra dopp?

        Baksidan med det hela var att jag började frysa i bilen. Matte bäddade med husses regnjacka och sedan kunde jag somna för en stund.

Några stopp till blev det längs med vägen, och vips så var vi helt plötsligt hemma igen. Vilken semestervecka jag haft. Massor med roliga promenader, bad och gräsrull. Tyska turister som klappat mig, middagar ute i det fria och många nya spännande ställen att undersöka.

Orkade ni tar er ända hit vill jag ge er massor med sommarglada nospussar! :)