Idag vaknade vi pigga och redo för att gå ut på en promenad i skogen, men så regnade förmiddagen bort. Vi åkte istället till tygaffären och köpte hem tyg till sittdynan och till korgarna i hallen. Helt plötsligt upphörde regnet och molnen skingrades. Då skyndade vi ut.

Vi valde skogen där man måste passera hästgården. Jag kollade efter hästen som alltid brukar vara ute i sin hage, men jag kunde inte se honom hur jag än försökte titta åt alla håll!

Men där stod han ju. Ogräset eller ska jag kanske säga grönskan, hade vuxit upp så högt att jag hade svårt att se honom.

Vi fortsatte in i skogen och jag valde att vika av vid en spännande stig och dra med mig både husse och matte. Här har vi precis kommit ut på grusvägen igen. Den snåriga stigen är precis bakom mig, knappt synbar.

Vi traskade på och trots att promenaden blev både lång och spännande så träffade vi inte på en endaste kompis. Till slut tröttnade jag. Vid det laget hade matte kopplat loss mig och jag genade en stig och sprang hemåt igen, vände mig om och tittade ifall matte och husse tog följe och sedan sprang jag vidare. Matte ropade åt mig att stanna men till en början ville jag inte lyssna. Alltid roligt att retas lite. Jag låtsades om att jag inte hörde när matte ropade. Förvisso har jag börjat höra lite sämre men den här gången ville jag bara inte höra, hihi. Sen började matte inte låta så glad på mig så då stannade jag och väntade in henne så hon fick koppla mig igen. Promenaden hem påbörjades alltså. Jag gick jättefint i kopplet, som en kompensation för att jag inte lyssnat på matte. Men hotet från henne kvarstår tydligen, att jag kanske inte mer bör kopplas lös om det är så att jag inte hör när hon kallar.

Nåväl, allt det glömdes bort när vi kom in igen efter en timme i skogen och matte serverade mig en torkad kycklinggodis. Från kyckling till lamm, för det är precis det jag ska få till middag ikväll, lamm med potatis och morötter. Mums! 

Förresten måste jag ju berätta att den här lille katten tog följe igår kväll när vi gick vår promenad. Absolut inte långt, men en liten bit och det räknas ju som att ta följe då, visst? Matte hade inte fyllt på sina fickor som jag önskat, men kanske till ikväll. Jag har ju trots allt kattgodis hemma som vi kan dela på :D Nu längtar jag både till middag och kvällspromenad.

Nospussar!