Jag väckte matte på hennes lediga dag i rena rama ottan, när det var så kallt ute att det bildats frost på gräset. Jag ville ut, jag var sååå kissnödig. Matte hasade sig upp ur sängen och tog på sig kläderna, jag sprang till hallen i all hast, bråttom, bråttom. Matte var inte precis lika snabb även om hon försäkrade mig om att hon visst skyndade sig. När vi gått en liten runda ville jag inte gå in, jag försökte hela tiden dra iväg matte på en längre runda. Vi kom överens om att vika av och ändå gå in, sova färdigt och sedan gå ut när vi, eller matte var lite mer pigg.

Sagt och gjort, lite vila och en filmjölkslimpa senare tog vi på oss och gick ut i skogen. Ja, dit skulle vi ju om det inte regnade och inte en endaste droppe har hittills kommit. Solen som vi hoppades få uppleva visade sig då och då.

Förbi hästarna och förbi den första stigen och in i skogen, sedan får jag nästan alltid springa fritt. Jag springer iväg ganska långt bort för att sedan vända tillbaka i världens fart, om och om igen.

När jag sprungit av mig tar jag alltid täten på våra skogspromenader. Jag måste ju vara först så att jag får se allt först. Det är charmen med att vara så nyfiken, hihi.

Ett härlig promenad och ett mellanmål senare tänker jag sova en stund för att sedan invänta min middag som kommer bli hemlagad hamburgare. Jag har beställt en saftig hamburgare med bara bacon och ost, brödet struntar jag i. Jag får ju ändå tänka på figuren lite. Det är dessutom sånt där nyttigt bröd och om äter jag bröd ska det vara vitt och rostat med smör och ost på. Annars får det vara.

Nosgos :)