Tjohoo, jippie och voffelivoff!

Ett samtal till veterinären på morgonen räckte, och så bestämdes det att vi inte behövde åka in för vidare undersökning. Vetten sa att det lät som en muskel som fått stryk helt enkelt. Beslutet att inte behöva åka in kom från att jag gått korta rundor utan problem under söndagen och på dagens tidiga runda till och med sprang jag lite. Tänk så härlig en måndag ändå kan bli. Det spelar ingen roll att det regnar och blåser en massa, jag slapp vettisen. Men en lugn vecka är vad som följer, inga långa skogsprommisar.

Fast tro inte att jag kan känna mig helt lugn, matte och husse funderar på att skicka mig på en allmän hälsokoll vid tillfälle. Jag blir ju trots allt 16 år om fem månader. Får jag bestämma så kan vi väl i värsta fall klämma in en sån undersökning när jag ändå ska få min vaccinationsspruta nån gång nästa år. Ja, det får jag nog se till att matte också håller med om. Onödigt att springa där så mycket menar jag.

Vad gör vi då? Jo, tar det lugnt precis som vi skulle. Matte bäddade ner sig i sängen igen för hon var lite trött efter den tidiga morgonen. Hon satte på en film och jag kröp upp på henne för att gosa. Då gjorde hon det här, enligt mig, halvhjärtade försöket att få till en gosebild. Inte är det kanske så lätt när man ska hålla kameran upp och ner och mot sig istället för ifrån sig, hihi. Kameran hamnade på sidan om sängen och sedan somnade vi båda gott en stund.

Glada slapp-gå-till-vettisen-nospussar från mig!