Jag vaknade på morgonen efter att blivit väckt av matte, hon skulle till jobbet och husse skulle köra henne.

Jaha... då borde jag väl inte blivit väckt tänker ni... Mmm, så tänkte jag med, men matte ville att jag skulle följa med. På med vinterkappan och på med kopplet, sedan var vi på väg ut och gissa om jag fick en chock?!

Så här såg det ut runt omkring mig. Snön bara vräkte ner.

Snörullning i den första snön kan man ju bara inte missa. Dessvärre var det ingen skön snörullning. Det var ju bara blötsnö och jag blev helt genomsur. Inte riktigt som jag tänkt mig men jag kan ändå stoltsera med att jag snörullat för första gången den här snösäsongen.

Vi gick vidare och jag sprang på som aldrig förr. Matte tyckte att jag kanske borde tagit det lite lugnare eftersom vi skulle hålla en lugn vecka enligt veterinären, men jag mår ju bra nu så då vill jag springa en massa.

Efter att matte blev lämnad på jobbet fick jag spendera min torsdag med husse. Morgondagen ser likadan ut bara det att matte slutar redan klockan tre då, till skillnad från dagens klockan sju. Väldigt underbart. Då ska vi passa på att äta något riktigt gottigt.

Det är plusgrader och det är slaskigt, men kanske ligger snön kvar även på kvällsrundan. Skulle det frysa på, får jag prova på en ny snörullning ;)

Nospussar!

Tjohoo, jippie och voffelivoff!

Ett samtal till veterinären på morgonen räckte, och så bestämdes det att vi inte behövde åka in för vidare undersökning. Vetten sa att det lät som en muskel som fått stryk helt enkelt. Beslutet att inte behöva åka in kom från att jag gått korta rundor utan problem under söndagen och på dagens tidiga runda till och med sprang jag lite. Tänk så härlig en måndag ändå kan bli. Det spelar ingen roll att det regnar och blåser en massa, jag slapp vettisen. Men en lugn vecka är vad som följer, inga långa skogsprommisar.

Fast tro inte att jag kan känna mig helt lugn, matte och husse funderar på att skicka mig på en allmän hälsokoll vid tillfälle. Jag blir ju trots allt 16 år om fem månader. Får jag bestämma så kan vi väl i värsta fall klämma in en sån undersökning när jag ändå ska få min vaccinationsspruta nån gång nästa år. Ja, det får jag nog se till att matte också håller med om. Onödigt att springa där så mycket menar jag.

Vad gör vi då? Jo, tar det lugnt precis som vi skulle. Matte bäddade ner sig i sängen igen för hon var lite trött efter den tidiga morgonen. Hon satte på en film och jag kröp upp på henne för att gosa. Då gjorde hon det här, enligt mig, halvhjärtade försöket att få till en gosebild. Inte är det kanske så lätt när man ska hålla kameran upp och ner och mot sig istället för ifrån sig, hihi. Kameran hamnade på sidan om sängen och sedan somnade vi båda gott en stund.

Glada slapp-gå-till-vettisen-nospussar från mig!