Jag vaknade till av att matte och husse bökade och stökade. De gick upp tidigt på morgonen och då hajade jag att jag med skulle behöva gå ut tidigt. Ja, i alla fall enligt deras planer.

Mina planer var dock att ta över mattes sida av sängen och bädda mig på hennes sköna memoryskum-kudde. Den liksom formar sig efter en när man ligger på den, och även om matte inte vill att jag ska ligga på hennes huvudkudde så valde jag en fredagmorgon som denna att faktiskt lägga mig på den. Jag var så himla trött och matte kan man ju inte alltid lyssna på heller. Därför valde jag att inte lyssna på henne när hon sa att vi skulle åka hemifrån heller.

Titta så gott jag sover. Ni kan förstå att jag inte ville gå ut va?

Hur som haver, när får en stackars liten Laika som hon vill? Nio av tio gånger är inte alltid tillräckligt, hihi... Ut begav vi oss i vilket fall som helst. Hem kom jag ju med förstås och till middagen har jag hört att jag ska bjudas på fläskpannkaka. Det här blev en bra fredag ändå, solen sken lite och vi har massor med snö även om minusgraderna kämpar för att gå över till plussidan.

Jo, husse tyckte att jag kunde leka sökhund och söka upp bilnycklarna som han tappat utomhus. Jag valde att inte lyssna på det, jag hade faktiskt andra roligare dofter att hålla koll på, så husse fick klara sig själv. Det gjorde han inte. Så numer har vi nykodade bilnycklar och ett nytt larm. Men imorgon är det äntligen lördag och då ska jag ha en lång sovmorgon och både matte och husse säger detsamma. så skönt.

Nospussar!