Med tre dagars ledighet kan det hända mycket. Bilen som köptes som en tillfällig bil, ja i brist på annan bil, är numera såld och en ny har inhandlats. En ny som både matte och husse ville ha. Jag har också godkänt den. Snabba ryck alltså.

Vi åkte ner till Kristianstad i fredags för att sälja den andra bilen och köpa den här nya, även den en Nissan fast en Primera istället för en Almera. Den här är lite mer rymlig och mer praktisk. På vägen ner gjorde vi en del stopp, här stannade vi till så att husse kunde köpa kaffe medan jag kollade in alla bilar som åkte förbi rastplatsen.

Nästa stopp blev Tabergs rastplats. Åh, vad jag var kissnödig.

Efter lite kissepaus var det raka vägen ner till sjön. På sommaren brukar jag bada där men den här gången nöjde jag mig med att bara dricka en slurk. Visst är vattnet spegelblankt och vackert, det var även riktigt kallt och gott.

Vi gjorde även ett stopp som vi tänkt göra många  gånger men ändå bara åkt förbi i alla år. Vi stannade till vid Braehus och kollade på ruinen.

Det var verkligen spännande grejer vill jag lova. För att inte tala om utsikten.

Vi bilade vidare mot Kristianstad och körde på en del småvägar som förde oss längre och längre in i skogarna, men fram kom vi till slut, gjorde det där bilbytet och valde sedan att ta oss vidare mot Helsingborg för att hälsa på min kompis Penny och hennes husse. Vi åt gott, busade i trädgården och gick på promenader. En av dom i Pålsjö skog som är en jättefin bokskog. Lite annorlunda i förhållande till våra gran och tallskogar.

Lite stockposering får jag bjuda på. Det är roligt att balansera på stockarna och det bästa av allt är att man ser så bra där uppe.

Efter en övernattning sa vi tack och hej då för att bila tillbaka hem igen. Cirka två minuter efter att vi åkt fick jag nästan panik i bilen, jag grät jättehögt och matte fick stanna bilen. Jag hade glömt att göra nummer två innan vi åkte. Jag hade ju så mycket att nosa på och kolla in att jag liksom bara glömde bort allt annat. När det var avklarat kunde vi åka vidare.

Nu är vi hemma igen och vilket trist väder det är. Det bara regnar och regnar, men vi tog oss på en regnig promenad i alla fall. Matte hämtade ut ett paket, ett jättestort paket. Det är tydligen till mig men jag får inte öppna den än. Åhhh, vad jobbigt. Jag måste vänta äääända fram till den 11 April, för då fyller jag år. Jag har nosat på det riktigt noga men det doftar ingenting så det är nog inte fyllt med godis i alla fall. Jag får nog kanske sova på saken och se om jag kommer på vad det kan vara.

Nospussar!