Jag har skaffat nya skor, men det berättar jag mer om snart.

Idag har sol och moln bråkats vid, men molnen besegrade solen och det resulterade i att matte och jag åkte hem till mattemor på vår lediga dag. Det sägs ju att svampen redan kommit med tanke på hur mycket det regnat, så därför gav vi oss iväg till skogen för att se om det låg någon sanning bakom de där orden matte hört.

Vi gick längs med gångvägar och in på småstigar, snåriga stigar och inga stigar alls. Gamla trädstammar hoppade jag över som vilken höjdhoppare som helst.

Jag snubblade ner i en grop också och satte säkert ett höjdhopparrekord när jag skulle hoppa över en trädstam som vält och hamnat lite på sniskan. Nog hade jag kommit under stammen men jag kom också över den, hihi.  

Ett litet glädjetjut kom från matte när hon såg världens minsta kantarell. En kantarell betyder ju flera kantareller och visst var det sant, men de behövde växa till sig lite mer så många fick bli kvar i skogen. Trattisar såg vi inga alls och ja... där slutar mattes och mattemors svampkunskaper, i alla fall när det kommer till vad de vågar plocka och sedan äta säkert. 

Förutom alla myggen som jag för övrigt inte hade några problem med så var det en riktig trevlig runda i skogen, jag sprang kors och tvärs, tyckte vi kunde ta andra vägar men när jag insåg att ingen ville följa med mig så fick jag vända tillbaka. Jag sprang före och jag sprang efter. Det här med skogar är verkligen min grej.

Jo förresten, det där med skorna... Jag passade på att prova ut ett par lurviga i skogen. Snygga va? Fast jag tycker kanske att dom är lite för mörka i färgen för mig.

Matte sa att jag kunde få duscha av dom där leriga skorna när vi kom hem, så därför passade jag på att ta en till tur genom lervällingen, mjukt och skönt för labbarna. Lite svalkande också. När vi kom hem till mattemor låg jag på altanen och njöt av att det inte regnade, men det gjorde jag inte så länge för rätt vad det var så kom där en skur. Då tackade jag och matte för oss och åkte hem. Vi får ge skogen och svamparna lite tid innan nästa besök.

Världens tommaste Laikamage är hungrig, dags för middag. Sedan kommer jag säkert att sova riktigt gott.

Nospussar!