Underbart solig morgon var vad vi vaknade till och morgonrundan ledde direkt till skogen, tjohoo. Jag blev så lycklig och fick så extra mycket spring i benen.
Fort, fort till skogen...
Så fort vi kommit in på skogsstigen kopplade husse av mitt koppel och jag fick springa lös. Då ska ni veta att det hände något. Jag blev så lycklig, så springig i benen och helt plötsligt ville jag inte springa i skogen mer utan i bostadsområdet intill den ena skogsstigen. Jag gjorde helt enkelt en avstickare och tänkte att matte och husse med ville gå på den stigen. Det ville dom inte så de stod kvar och väntade på att ja skulle vända mig om och se att de inte hängde på. Jo, jag såg väl att de inte ville gå där jag ville, så jag bestämde mig för att jag skulle gå åt mitt håll och så kunde husse och matte gå åt sitt håll. Jag hittar ju faktiskt hem själv.
Det slutade ändå med att husse ropade skarpt till mig. Eller ja, han säger så för inte hörde jag det i alla fall. De började gå efter mig och till slut fick de till och med småjogga lite. Hur kul var inte detta, tänkte jag. Mina ben fulla av spring och så både matte och husse som med ville jogga, med mig som springledare.
Jag sprang in i radhusområdet och upp mellan husen, genom gården och in mellan ett annat radhusområde. Det blåste faktiskt ute idag och vindarna liksom blåste bort mattes och husses kallningar på mig. Allt slutade med att de såg att jag sprang mot gatan.... sedan var jag borta!
Jag har aldrig hört matte så upprörd, arg och förtvivlad. Men när hon gick efter husse mot gatan så kom jag fram från hörntomten som hörde till radhuset precis intill gatan, viftade på svansen och tyckte att allt väl var lugnt. Matte var arg och sa åt mig att komma så hon kunde koppla mig. Jag ville göra henne glad igen så jag fintade henne lite så att hon inte kunde koppla mig, men varken matte eller husse var visst på bushumör så jag lät mig bli kopplad till slut.
Jag visste ju förstås genast att jag gjort lite fel, man rymmer ju inte. Fast jag anser inte att jag rymde direkt, jag höll bara ett gympapass med matte och husse, samt lite kurragömma. Men vet ni vad detta nu resulterat i? Matte säger att jag aldrig mer kommer få gå lös, att det nu är slut på detta. Jag har alltid varit väldigt orädd och självständig och jag är faktiskt upplärd att titta efter bilar innan jag går över gatan. Men matte säger att hon struntar i allt det, något så allvarligt som detta har aldrig hänt innan och nu ska hon och husse se till att det aldrig händer igen... Jag har slutat få gå lös i bostadsområden sedan ganska länge tillbaka men nu ryker alltså även skogen. Matte konstaterar att det visst händer saker med gamla hundar. Vet inte vem hon syftar på för gammal är jag väl ändå inte, i alla fall inte i sinnet eller till det fysiska heller för den delen.
På eftermiddagen gick vi förbi rastgården och inne i inhängnaden fanns två hundar. Jag gick förbi dom helt exemplariskt, så fantastiskt duktig jag var. Försökte återvinna lite tilltro. Nog tyckte dom att jag var duktig allt, men tror inte det är läge att ta upp några förhandlingar om koppelfria promenader redan.
Mitt beteende till trots, inget fel på middagen tack och lov. Godis fick jag som vanligt också till efterrätt och en nybäddad säng har jag också fått.
Massa busiga nospussar på er!
Lillian
23 oktober 2015 22:23
Thi hi, klart du må benytte anledningen til å få trimmet dem litt når de vil løpe med deg. Det var jo de som startet,så de trenger jo ikke bli sure på deg om du vil sjekke litt på egenhånd. Ha en trivelig helg!
http://www.sognafaret.no
Laika
23 oktober 2015 23:52
Precis, det var ju dom som släppte lös mig från början. Hade de bara frågat så kanske jag hade sagt vad min plan var ;)
Aamor
23 oktober 2015 23:06
Ajdå, det var ju inte bra alls att du fick såna idéer, man måste alltid hålla sig nära matte och husse för annars klarar dom sig inte. De tror det är tvärtom men utan oss är de vilsna, hihi!
Tur att du ändå lyssnade till sist för även om du kollar efter bilar så kan man glömma bort sig i rena lyckoruset.
Du får ta upp kopplandet lite längre fram och sköta dig exemplariskt nu så kanske kanske!
Aldrig säger min matte, du hade aldrig fått gå lös igen. Se de klarar sig inte själv ;-)
Nospussar
http://aamor.bloggplatsen.se
Laika
23 oktober 2015 23:54
Nej, jag är ju väldigt självständig och det är ju bevisligen inte matte eller husse ;) De håller stenhårt på att mina lösa promenader i skogen är ett minne blott, suck. Jag har ju slutat få gå lös i bostadsområden sedan länge tillbaka.
Ludde
25 oktober 2015 07:57
Det är onekligen väldigt skönt att springa lös som man vill, men man har ju inte så bra koll på matten och hussen då och man vet ju aldrig vad de har för sig då. Jag brukar få välja själv vilken väg vi ska ta när jag går med husse och då vet jag ju att han hänger med så jag kan ängna mig åt alla viktiga dofter... Kramis!
http://hundenluddesblogg.blogspot.se
Laika
25 oktober 2015 14:49
Ja, du har nog lite bättre pli på din husse, min har en ganska stark egen vilja och ibland får han för sig att hans vilja ska vinna över min, som jag får jobba för att han ska förstå ;)
Amanda å matte Julia
25 oktober 2015 19:35
Nu skrämde du nog matte å husse lite mer än nödvändigt, Busfrö...
Du måste vara extra lydig ett tag framåt, så kanske, kanske det lättar på springa-lös-förbudet trots allt. Var rädd om dig och lyssna på matte å husse, BusFia :)
Kram å puss på busiga nosen
http://hjuliahullerombuller.blogspot.se
Laika
25 oktober 2015 21:08
Äsch, tror inte det där förbudet kommer hävas så idag sprang jag fram till en boll som en kille sparkade iväg, han skrattade och undrade om jag ville leka med honom, men matte sa att vi skulle fortsätta vår promenad och så drog hon mig lite i kopplet. Ibland är det svårt att uppföra sig, hihi.
Andra året i Hjo
26 oktober 2015 10:28
Det är för jäkligt att man inte får bli hur glad som helst. Men det är klart att springer man ut i gatan så förstår jag att husse och matte blev oroliga. Håll sig på mattan!
http://hanskhjo.blogspot.se
Laika
26 oktober 2015 18:25
Ja, jag ska hålla mig på mattan, i alla fall försöka. Inte kan det ju vara slut på det där med att gå lös, det kan jag bara inte tro på ;)
Kasper
26 oktober 2015 17:30
Men snälla söta rara ... hur ska det här bli?? Långt bort i skogen nånstans måste dom ju öva på att inte vara kopplade till dig.
Min matte brukar utan vidare ge sig iväg åt ett helt fel håll, om jag kommer lite för långt ifrån henne. Eller helt enkelt bara försvinna, men det brukar hon aldrig hinna med. För jag har stenkoll. Så där har hon alltid varit, så jag är ju van. Fast på vägar har jag henne alltid kopplad förstås.
http://kasperian2.blogspot.se
Laika
26 oktober 2015 18:22
Ja, långt bort i skogen kan jag säkert få gå lös, hoppas jag. För inte kan jag ha matte dragandes efter mig när jag ska springa över sten och stock ;)
Edith o Hilda
28 oktober 2015 10:51
Ojoj vad busig du var! Men har man spring i benen måste man så klart få kuta runt lite. Men det är klart att matte och husse blev oroliga för dig. Usch för att gå kopplad hela tiden. Kanske att matte och husse ändrar sig om du uppför dig riktigt fint några veckor. Hoppas det!
http://www.parisercollie.blogg.se
Laika
29 oktober 2015 19:31
Ja det hoppas jag, annars måste de ju börja springa i min takt när vi är i skogen, hihi. Det kommer dom ju aldrig att orka ;)
Simba och Tasse
30 oktober 2015 16:44
Fyjam, så du skrämde oss!! Och då kan vi ju tänka oss hur rädda dina människor blev! Du får inte skrämmas så där Laika - även om Halloween är i sikte :-) Lova oss att du inte springer för långt bort från husse och matte igen <3
Tassklappar
http://gunillaofrasse.allas.se
Laika
30 oktober 2015 20:14
Jag lovar att jag ska försöka uppföra mig även om halloween är i sikte, hihi. Ni med, fast ni uppför er ju alltid tycker jag :D