Som vanligt flyger helgerna förbi i den takt att jag inte hinner springa i skogen så mycket som jag vill. Tur att jag kan få göra det även under vardagarna för annars hade dom dagarna blivit oändligt långa. Imorse tog vi dock ingen runda i skogen, vi gick vägen förbi rastgården och sedan bakom en öppen förskola med stor lekplats. Oftast brukar det vara en himla massa barn där och leka men nu fanns där inte en endaste en. Det gjorde att jag fick syn på något alldeles speciellt. Modig som jag är gick jag med raska steg fram till denna varelse och kollade läget.

Den ser inte vidare snäll ut men inte en chans att jag skulle vara rädd. Matte däremot, hon vågade sig inte nära.

Jag måste dock säga att jag blev ganska imponerad av de där gaddarna som han hade i sin mun. Matte sa att jag inte skulle stoppa in mitt huvud i gapet, vad är jag, en cirkusartist eller? Hihi, matte är så gullig när hon blir rädd.

Promenaden fortsatte och vädret till trots så var det ändå mysigt ute. Vindstilla, regnfritt och inte ett dugg kallt, men jag måste erkänna att jag börjar sakna solen lite. Dagarna är lika grå från det att det ljusnar till det blir mörkt.

Annat riktigt grått är det som hänt i Frankrike, så ofattbart och fruktansvärt. Vi skänker en tanke till alla som drabbats på något sätt.

På söndagsmenyn står det rostasfilé med potatis och grönsaker. Tror jag behöver en extra promenad idag så att jag är extra hungrig ikväll och kan äta extra mycket för mums, vad gott det ska bli.

Nospussar på er alla!