Mjää, nu är det så här att ena gången du går ut så yr snön och marken täcks av härligt vitt, för att sedan när du kommer ut nästa gång behöva uppleva regn och rusk. Det gör det liksom ganska svårt för mig att veta om jag vill gå ut eller inte. Ibland tar jag det säkra före det osäkra och väljer att inte lyssna när matte och husse kallar på mig.

Ligger jag dessutom så här gosigt så känner jag inga större behov av att följa mina "gå ut rutiner" utan kan gott ligga kvar en eller två timmar till.

Men när de där timmarna gått så kommer matte igen och talar om för mig att det nu faktiskt är dags att gå ut, att vi inte bara kan vara inne hela dagen. Dessutom säger hon att det inte regnar ute nu och att vi borde passa på att ta en runda.

Är du säker matte, lovar du att det inte regnar? För annars kan jag nog sova lite till.

Matte lovar att det inte regnar, så upp och hoppa och ut i det där gråa och blöta.

Förresten är detta sista håriga bilderna ni ser på mig för nu stundar klippning, dock inte hos min vanliga frisör. Ska i ärlighetens namn bli skönt att få friseras, men det säger jag inte så att matte hör. Jag gillar ju inte när mitt skägg blir för långt eller när mina öron blir så långa att de följer med i vattenskålen. Inte gillar jag heller när mina trampdynor börjar bli pälstäckta för då halkar jag omkring så dant på golven här hemma. För att inte tala om pälsen under magen som blir så blöt och smutsig i det väder som råder. Nej, jag är ju en renlig och fin liten vovve, hihi. Jag vill dofta fräscha nyponrosor hela tiden, inte tåbira och lort. Men jag lovar att jag ska visa matte att jag tycker det ska bli jobbigt och besvärligt att behöva klippas, precis som jag visar hur jobbigt det är hos vettisen, hihi. 

Nospussar!