Vet ni vad? Natten mellan fredag och lördag vaknade jag till av att matte började springa rundor här hemma. Jag fattade ingenting, men med matte kan man inte fatta allt, så är det bara. Därför valde jag att somna om igen, väldigt gott också ska jag informera. Men... mitt i min nyfunna djupsömn så blev jag väckt. Vi skulle visst ut på promenad, mitt i natten. Vadan detta nu då?

Nåväl, jag följde med ut och turen stannade vid bilen. Det här började ju kännas som en riktigt dålig dröm. In i bilen fast jag inte alls ville och sedan stannade vi inte förrän bilen stod parkerad hos matteföräldrarna. Ut ur bilen och in till dom och sedan blev det lite kramar och sedan försvann matte, bara så där. Hon sa att hon skulle komma snart igen.

Mattemor bäddade till mig och sedan önskade hon mig en god natt. En god natt? Det enda jag kände var ren förvirring men till slut somnade jag i alla fall. På lördag morgon fick jag följa med matteföräldrarna ut till deras andra tomt där de ska bygga sitt nya hus. Jag fick med mig picknick och bra liggunderlag. Vädret var kanon och jag kunde knappt ha det bättre, även om mattes och husses strapatser under natten fortfarande konfunderade mig.

Sedan har jag varit på promenader i solen och även legat på altanen och gosat i härligt solsken. Passade på att rymma ut på gräsmattan också när mattefar glömde stänga altangrinden efter sig, hihi. Gräsrullningar och mossrullningar men ingen matte eller husse. Dagarna gick och det kändes både underbart roligt hos matteföräldrarna men jag saknade ju också min matte och husse och ville ju bara få komma hem.

Till slut så körde en bil in på tomten som jag kände igen. Då hade det hunnit bli onsdag redan. Oj så glad jag blev när det var matte som kom in genom dörren. Med sig hade hon en nalle till mig, den största nalle jag någonsin fått.

Innan jag blev lämnad hos matteföräldrarna pratade matte och husse något om en Oscar eller en Elias, men så kommer dom hem med en Björn, eller missförstod jag något nu? Förvirrande dagar detta.

Matte berättade att den här "Björnen" är en liten tvåbent bebis som heter Oscar och visst känner jag igen det namnet för det har jag fått höra under de senaste fem månaderna. Ahh, nu trillade frolicen ner i magen- det här är alltså min tvåbenta lillebror Oscar. Jag har ju blivit storesyster nu. Dags att undersöka honom noga. Jag nosade så fort att matte inte kunde få till en tydlig bild heller men vi bjuder på denna ändå, bara för att jag är så stolt.

Så nu förstår nog både jag och ni att dagarna bara passerade och att ja var lite förvirrad.

Nu ska vi återhämta oss lite och besöka alla era bloggar och se vad som hänt.

Massa nospussar från en storesyster.