Vet ni vad? Man blir lite trött av att ha fått en lillebror. För det mesta är han tyst och snäll och då kan man passa på att nosa igenom honom ordentligt. Särskilt leksugen verkar han dock inte vara. Inte heller vill han äta mina godisar, kanske lika bra det så jag får behålla dom för mig själv.

Men sen kommer de där tillfällena då han liksom låter... konstigt. Jag fattar ingenting. 

-Vad vill han, matte? Gör någonting!

Matte säger att det är hans sätt att prata och säga att han vill någonting. Men då blir jag ju ännu mer förvirrad, varför låter han inte som jag lärt honom? Åker man bil kan man tex gnälla lite, men det gör han ju inte. Han bara sover. Inte verkar han äta något spännande heller som jag kan lära honom ge mig smakprov på. Fast vi är båda bra på att gosa en massa, säkert även hans favoritsysselsättning.

På måndag ska jag i alla fall lära honom hur man kalasar, för då fyller jag år.

Nu ska jag gå och nosa lite mer på honom och se om jag kan lära honom tigga lite godis till mig, hihi.

Nospussar