På fredagsnatten, strax efter att jag berättat om vår resa till Helsingborg, så började jag må dåligt och kräktes därefter fem gånger under nattens lopp. Matte städade undan och tvättade även av mig i ansiktet alla gångerna. När det kändes som att illamåendet gått över gick jag och lade mig i min bädd. Matte vakade över mig och på morgonen bad hon mig dricka vatten, fast jag ville inte det. Vi gick ut för att gå en kisserunda men jag ville inte mer än just kissa. Jag orkade inte gå ett steg mer än nödvändigt.

Väl inne avvaktade matte lite för att se om jag skulle dricka vatten men jag gjorde aldrig det för jag var så slut och sliten efter natten, så mitt i mitt vilande kom matte med en liten spruta fylld med vatten och sprutade långsamt in det i min mun så att jag fick svälja. Det gjorde hon två gånger i timmen under tre timmar innan jag helt plötsligt vaknade till liv igen.

Nu blev jag både törstig och hungrig, ja framförallt hungrig. Matte gav mig pyttelite mat och jag menar verkligen pyttelite mat. Vem vill ha pyttelite mat efter att ha kräkts en massa och därför går med en helt tom mage. Nej, jag började leta i alla mina gömmor om jag hade någon godis kvar någonstans men sån lycka hade jag inte, så jag vände mig till min frolicskål och tömde även den. Matte försökte förklara att min mage kanske inte ville ha så mycket mat på en gång, men det kan jag säga att det ville den visst.

Slöa och trötta Laika är nu ett minne blott. Jag kan glatt gå ute igen och äter och dricker med god aptit. Tack och lov säger min matte och husse som blev riktigt rädda.

Fast min sovstil, ja den kan man väl säga vad man vill om. Så här ligger jag även om jag inte mår dåligt, hihi.

Nospussar!