Men ojsan vad dagarna springer ifrån oss, jag springer också men mest utomhus. All snö har försvunnit och det har regnat en hel del. Just idag skiner solen så då blir man lite lycklig och får lite extra spring i benen. Fast solen har också blivit lite jobbig för mina ögon då jag har gråstarr. Det ter sig så att jag ibland tror att skuggan från en lyktstolpe är ett hinder på vägen och att jag då hoppar över skuggan. Men vadå, jag har ju världens fjädring i benen så klart att dom ska hoppas med.

Fick faktiskt bekräftat redan när jag var tolv år gammal att jag hade begynnande gråstarr. Men vettisen sa då att jag inte skulle komma att hinna påverkas av det, men tji fick hon allt. Dock gör de inget åt det nu i min högaktningsfulla ålder. Nej, hua nu lämnar vi vettis-pratet. Det gör mig ju rent av nervös. Det räcker med att matte viftar omkring med kloklippen och då vet vi alla vad som är på gång.

Jag måste ju berätta vad som hänt här hemmavid. Min Oscar får börja äta lite själv nu och det går ju bra.... ja bra för mig i alla fall. Kolla bara vad mycket lättvänd omelett jag kan äta från golvet. Undar om Oscar fick något i sin mage alls. I min mage fick han massor i alla fall.

Han är allt en bra kille den där lillebrodern. Vi brukar leka lite och umgås en hel del på golvnivå vi två.

Nu tog matte fram kardan också, undar om hon glömt kloklippningen då eller om det är en skenmanöver på gång. Måste nog ändå vara på min vakt.

Nospussar