Ni minns väl att jag vid några tillfällen i somras snålåkte Oscars vagn, när det var som varmast. Nu har jag inte gjort det igen, men däremot har jag snålåkt Oscars bilstol.

Här ska jag precis hoppa ur stolen när jag kommit in i tryggt förvar.

Allt började med att matte och Oscar skulle bli hämtade av mig och husse. När vi skulle lämna lägenheten fungerade inte hissen, så husse tog mig i sin famn och så gick vi ner för de fyra våningarna. Problemet var att hissen inte kunde lagas samma dag utan skulle dröja till dagen efter då det behövdes en reservdel som inte fanns i reserv. Så när vi då kom hem efter att ha fått handla mycket mindre än tänkt så fick matte bära upp Oscar, väska och en kasse medan husse fick ta bilstol, kasse och mig. Jag gick snällt första trappan men sen gåvägrade jag. Vi har faktiskt en hiss och den ville jag åka, punkt. Det slutade därför med att husse satte mig i bilstolen och så fick jag sitta där tills vi kommit upp på fjärde våningen. Nu förstår jag varför Oscar alltid somnar i bilstolen, väldigt skön att sitta i faktiskt. Vagnen som matte hade haft med sig fick hon lämna hos matteföräldrarna och sedan hämta hem den när hissen fungerade igen. Jisses så mycket problem en hiss kan skapa, för att inte tala om hur långsam den är varenda morgon när jag bara vill komma ut och kissa på min morgonrunda.

Pust och stånk, nu är jag inte bara proppmätt, jag blev trött också. Jag har ätit crepes idag, nästan två stycken. Ska passa på att läsa era bloggar innan jag med min förresten inte så mätta mage (hihi), beger mig på lite godisjakt innan jag kryper till kojs.     

Nospussar

En kort och skön liten semester för matte, husse och Oscar medan jag fick jobba på min semester. Jo, ni hörde rätt. Jag fick bo med mattesyster och hennes sambo i deras nya lägenhet. De var precis nyinflyttade när jag kom för att semestra hos dom. Bara några enstaka kartonger kvar som skulle köras så gissa om jag fick jobba hårt i bilen för att tala om ljudligt vilket håll de skulle köra åt. Inte visste väl jag att de hittade så bra. Man tar ju det säkra före det osäkra, hihi.

Deras fina soffa var väldigt skön. Jag intog bästa soffläge medan jag fick tala om för dom var de skulle ställa de grejer de packade upp. Jag tyckte de kunde packa upp min väska och lägga godisarna bredvid mig, men mattesyster brås visst kanske på min matte, svårcharmade i vissa lägen... godislägen.

När vi var på promenad uppförde jag mig så fint, alldeles för fint för att ha blivit bortlämnad på semester, så då var det dags att jobba lite igen. När de helt plötsligt kom möte på promenaden kom jag på att jag var nödig och behövde lägga en nummer tvåa... på asfalten. Jag gör aldrig så annars men nu tyckte jag att det kunde vara lite roligt att försöka skämma ut mattesyster lite, hihi.

Dagarna gick fort och rätt var det var så kom ju matte och hämtade hem mig. Hon hade mage att fråga om jag uppfört mig och mattesyster och hennes sambo hade båda mage att säga att jag inte gjort det vidare mycket. Äsch, nu lämnar vi det ämnet.

Ser ni förresten att jag är kort i pälsen? Här drog jag med matte ut på en joggingrunda med Oscar i vagnen. Ja, så var i alla fall min tanke men matte var inte med på den idén, så jag såg till att vi gick fort istället.

Det var så här att min frisör som jag hade tid till blev sjuk den dagen jag skulle klippas, och klippas behövdes jag verkligen då jag av mitt andra sele fått stora tovor på bröstet och ner mot benen som matte inte alls kunde få bukt på. Så då tog matte saken i egna händer, eller rättare sagt så tog matte mig i sina händer och klipp klipp så var jag kort i pälsen. Den här gången samarbetade jag så det gick verkligen fort att friseras. Och så fick jag massa godis efteråt och mycket bättre kan det ju inte bli. 

Nospussar!

Ett kort: Laika...

Sedan tystnad... följt av ett långt: Laaaikaaa...

Alltså nej, den går jag inte på en gång till. Jag har redan varit ute på en morgonrunda i blåsigt och regnigt väder. För visst kom det nu, det där höstovädret. Kanske är det vändningen nu som kom, att sommaren är slut på riktigt och att vi nu går mot kallare tider. Mörkare har det redan blivit, det märks på kvällsrundan om inte annat.

Jo, mycket hinner jag ligga och tänka innan ett till "Laaaikaa" tar död på mina tankar. Visst ja, matte och husse vill att jag följer med ut på promenad, men nej... det tänker jag inte alls. Jag ligger bra där jag är och jag tänker inte flytta mig ur fläcken. Lite fläskfilé till middag vore gott, det var ett tag sen. Och undrar om matte tänker försöka duscha mig snart, oj vänta förresten, jag gömde ju undan en godis till senare. Kanske skulle jag gå och hämta den nu, om jag orkar. Fast går jag nu kanske de tror att jag vill gå ut... nej, jag ligger nog kvar ett tag till... här i värmen, så skönt.

Nospussar 

En kanonfin vädervecka har vi haft, lite regn har det kommit om nätterna men då sover jag ändå så det gör inget. Gräset frodas och är så grönt och fint så jag gräsrullar på nästan varenda promenad. Några älgar har vi inte stött på trots att vi gått där de verkar hålla till. Däremot såg vi dom från bilen när vi varit ute på galej.

Matte fyllde år i veckan så jag har smakat på god mat, fast det gör jag mest hela tiden faktiskt när jag tänker efter. Efter besöket i min djuraffär fick jag hem mat med hjort, och som det smakade. Jag har även fått en tub med paté som jag älskar nästan mer än matte, hihi. Nej då, så ska jag inte säga för det är mattes hand som klämmer tuben.

Oscar fyller sex månader på tisdag, tänk så fort det går. Han har till och med börjat försöka åla efter mig. Jag är ganska snäll och går inte så fort förbi honom. Ganska ofta måste jag till och med vända tillbaka för han hinner liksom inte med annars.

Ibland när jag lägger mig bredvid honom så försöker han klappa mig men han har lite svårt att släppa greppet om min päls. Matte hjälper till att lära honom hur man ska göra. Jag tycker att matte kan ge honom en karda på en gång. Då kan jag ligga intill Oscar hela dagarna, hihi. 

Igår kväll blev jag duschad men jag ville inte föna mig efteråt utan jag gick och lade mig på en gång för att sova. När jag vaknade igen på morgonen var min päls alldeles ostyrslig. Matte kammade lie grann men det hjälpte knappt. En sån tur då att gräset var både högt och fuktigt för då ordnade jag upp det alldeles själv.

Vi ska visst snart ut på långpromenad säger matte för vädret är så fint och det är alldeles vindstilla. Då får man passa på för i morse såg vi på tv att det ska komma in stormvindar i mitten på veckan. Då gäller det att hålla hårt i kopplet.

Nospussar

Fredagar har blivit dagar då vi umgås med mattemor och mattesyster för då är båda lediga. När vi ses klappar de mig på magen och busar med Oscar. Kan inte bli mycket bättre. Den här fredagen var inget undantag.

Det jag nu ska berätta hände redan i fredags, men vi kom helt av oss när vi till slut kom hem, och så blev det aldrig något bloggande av det hela. Men nu så!

Håll i er!

Den här fredagen satt jag ute på altanen hos matteföräldrarna och njöt av solen som fortfarande värmer gott. Fast när solen försvann bakom björken satt jag kvar enbart för att det var spännande att titta på alla som passerade utanför tomten, men när jag började frysa fick jag allt gå in.

Inte så spännande det kanske, men på hemvägen ska ni allt få höra vad som hände.

För att jag inte skulle skrämma fler änder tyckte matte att vi skulle gå den andra vägen genom skogen. Det finns nämligen flera vägar att välja mellan innan skogen smalnar av och endast erbjuder en enda väg att gå.

När vi då kom till den delen av skogen såg vi en dam komma cyklandes mot oss i all världens fart. Hennes cykelkorg hade det nog varit roligt att flaxa öronen i tänkte jag. Nåväl, i jämnhöjd med oss tvärbromsade hon med cykeln och flåsandes berättade hon att det längre fram på skogsvägen stod tre stycken älgar, alldeles intill vägen.

Jag blev inte ett dugg rädd, jag är minst lika skrämmande som en älg kan vara, inte mycket mindre heller så jag tyckte att vi allt kunde fortsätta den väg vi gick. Matte blev rädd och tvekade och ville nästan vända om och gå en rejäl omväg för att komma hem tryggt utan älgmöten. Men som tur var kom där en joggare som också fick veta om älgarna. Han sa då att han sett dom flera gånger de senaste två veckorna och att om vi ville så kunde han gå före och så kunde vi smyga bakom honom. Det gjorde vi.

Här har ni Lilla Älg, alldeles intill vägkanten. Mamma och pappa Älg stod på andra sidan vägen.

Joggaren försökte först skrämma bort älgen men den var inte det minsta rädd. Inte heller var föräldrarna det, så vi smög oss försiktigt förbi. Matte däremot var så rädd att hela kopplet mellan henne och mig skakade, men förbi dom kom vi och sedan kunde vi lugnt fortsätta vår promenad hela vägen hem. Jo, jag bor nog allt lite i en vildmark tror jag.

Älgstek... eller nej, jag menar nospussar!

Som dagarna rusar iväg, tjoff och helt plötsligt har en till vecka passerat. Jag har träffat Sheela flera gånger sen vi bloggade sist och idag var vi ute på långpromenad igen trots den tryckande värmen. Därför var det väldigt skönt att få doppa tassarna i fontänen som finns nära Sheelas hem innan vi fortsatte in i skogen.

När tassarna väl kommer i rullning är det svårt att få stopp på dom och precis i början av skogen finns en stor ankdamm. Matte gick framför mig, jag tog ut kopplet helt och hamnade lite på efterkälken, ankdamm och änder överallt och där kommer jag med tassar i rullning. Är det då så konstigt tycker ni, att jag sprang rakt in bland änderna så dammet yrde när de flög sin väg? Det tycker nog inte riktigt jag. Matte tyckte lite annat.

Tidigare gånger som vi passerat ankdammen så har jag inte brytt mig om änderna. Det slutade jag med för kanske två år sedan, ja med undantag för idag då. Men det var i alla fall därför som matte gick så lugnt med mig och lät kopplet bli långt eftersom hon tänkte att det inte var någon fara. Inte var det någon fara för någon heller, jag ville bara se änderna flyga lite, inte skulle jag göra dom illa heller. Sånt skulle aldrig falla mig in, jag har ju till och med haft ett marsvin en gång i tiden.

Nu är vi hemma igen och jag och Oscar gosar. Här leker han medan jag lägger mig på en kudde intill honom. Den bilden är dock från igår men vi gör likadant idag, jag i väntan på maten. Oscar har precis ätit så han orkar leka massor. Jag latar mig fram till jag fått i mig mat. Sedan kanske jag latar mig lite till, hihi.

Nospussar! 

För någon dag sedan var jag ute och gick på långpromenad tillsammans med min Sheela. Och det här med att fotas och sitta still när man är igång som mest... ja ni förstår själva... ett foto, ett till, ett till och några till. Endast en bild av alla de klicken på mobilkameran var vad som hamnade i samlingen, så håll till godo mina vänner.

Tack och lov fortsatte vi sedan vår promenad.

Igår regnade det något otroligt, och vi lyckades med nöd och näppe komma in innan vi blev helt genomblöta. Idag har jag däremot haft tur med vädret, inte en droppe har nuddat mina pälsstrån. Det firade jag med oxfilé till middag. Jag är så mätt och belåten att jag inte orkar med mer än att gå och lägga mig, men först efter att ha läst era bloggar förstås. 

Nospussar!

Ja, som rubriken lyder så har jag gjort det igen. Åkt snålskjuts alltså.

Den här gången var det inte min idé utan mattes. Hon förklarade att vi skulle gå långt och med det jättefina sommarvädret vi hade den dagen så flåsade jag redan innan vi kommit knappa kilometern. När vi hade passerat mitt vanliga område och kommit in i skogen som senare leder till ett annat bostadsområde så valde jag att hoppa av. Inte åker man snålskjuts i skogen heller. Inte heller i områden man inte brukar befinna sig i dagligen, men varmt var det, oj oj. Vi passerade en stor ankdamm och där ville jag gärna ta ett dopp, men det fick jag inte för matte. Hon sa att ingen and skulle tro att jag var av deras släkte. Jag fick istället dricka lite vatten som matte hade med sig till mig, helt utan smak av ankfötter men minst lika kallt.

Sedan fortsatte vi vår promenad.

Vi gjorde lite samma lika på hemvägen, matte tyckte jag kunde åka lite snålskjuts och jag gjorde det nog hela tjugo meter innan jag hoppade av och ville gå. Har man fått lite gottis i magen så har man energi att gå ett maratonlopp förklarade jag för matte, så vi lunkade på i vår gilla gång.

Idag skiner här ingen sol och de har sagt på vädret att det ska komma regn. Vi har gått våra förmiddags och lunch promenader och kan vänta till lite senare eftermiddagen och det skulle börja regna snart.

Inne ska jag allt hålla koll på matte lite så att jag vet att hon gör tillräckligt med laxpaj så det även blir över till mig.

Nospussar