Fint väder kräver fina promenader, och med fina promenader menar jag att komma ut i skogen. Kan ni tänka er att jag fick precis som jag ville. Ja, jag brukar få som jag vill ganska ofta. Gäller bara att jag ska komma på hur det fungerar med gottiset också för där brukar jag inte få som jag vill. En mage har alltid plats för gottis, så är det bara.
På kvällspromenaden idag fick jag sällskap av min kompis Herkules. Trevligt att inte bara behöva gå själv och nosa överallt. Vi liksom hjälptes åt.
Nu väntar bädden för imorgon är en annan dag och förhoppningsvis skiner solen även då.
God natt!
Laika
9 maj 2012 19:49
Verkligen. Den här skogsrundan har asfaltslagd väg hela rundan, kan du tänka? Man vill ju springa på barr och grus :) Så sidan av blir det enda braiga ;)
Aamor
9 maj 2012 18:39
Klart som tusan att vi ska få som vi vill och även då med godiset men där funkar det inte riktigt som jag vill heller.
Nospuss
http://aamor.bloggplatsen.se
Laika
9 maj 2012 19:52
Nej men visst. Inte ens matvägran ger oss mer godis... hmm, detta tåls att tänkas på. Hur ska vi ändra våra mattar och hussar? Hittar du på något knep får du dela med dig.
Kasper
10 maj 2012 16:58
Vem vill på på asfalt när man kan gå bredvid! ;)
I mina skogar finns ingen asfalt, inte ens stigar överallt.
Matte skulle nog föredra din, för då skulle hon kanske inte villa bort sig så gräsligt.
Promenad med Herkules - det låter minsann något, det! GHUR ser en hund som heter Herkules ut?
http://kasperan2.blogspot.se
Laika
10 maj 2012 20:53
Herkules är en stor svart hund... måste be matte fota honom någon dag när vi träffas. Jag föredrar att gå i en skog utan asfalt... inte klokt att man gör så på skogsvägarna va.