laikagumman

Alla inlägg under februari 2013

Av Laika - 27 februari 2013 20:57

Idag var det dags för matte att jobba igen och jag var därför hemma med husse. När klockan blev dags för matte att sluta tyckte jag att vi skulle köra och hämta henne vilket vi gjorde. Väl hemma blev jag alldeles jättehungrig och fick otåligt vänta på att hamburgaren skulle bli färdigstekt. Aptiten är tillbaka nu på riktigt och det märks. Det har ju gått så många dagar med väldigt lite mat i magen, min stackars lilla jättehungriga mage. Under tiden som maten lagades blev jag lite busig i kroppen och sprang helt plötsligt iväg och hämtade en av mina nallar. När matte kom och tittade på vad jag gjorde kom jag genast på att det ju skulle vara synd om mig. Hur kan det vara synd om någon som springer och busar med sina nallar och inte ligger på golvet och fryser och ojar sig för jämnan? Jag tittade snabbt bort mot köket och låtsades sitta och vänta på maten.

Inte skulle väl jag ha lekt med nallen som ligger precis framför mig matte? Det är ju så där synd om mig du vet...


Matte lovade att oja sig med mig ändå, även om jag blivit både hungrig och busig i kroppen. Tänk så snabbt man kan bli pigg egentligen. Ska tillägga att när vi kom hem med matte så hoppade jag ut ur bilen alldeles själv, även om matte sa att jag skulle vänta så hon kunde lyfta ut mig. Jag brukar ju alltid hoppa in och ut själv men det är nu efter operationen som jag måste få hjälp med sådant ett tag... Ja, i ärlighetens namn kan jag tycka att det "taget" varat tillräckligt länge nu, men jag måste i alla fall vänta till på fredag säger matte för då ska vi till vettisen igen som ska se hur mina sår läker och förhoppningsvis åker även stygnen då. Men till dess är tröjan på, skönt säger jag för den värmer gott. Tur att vi har torktumlare så den går fort att torka efter tvätt.

ANNONS
Av Laika - 26 februari 2013 13:07

De nattliga promenaderna fortsätter. Det är visst som så att när tikar opererat bort livmordern kan de få svårare att hålla sig och måste därför kissa oftare, något som dock är av övergående natur tack och lov. Jag råkar vara både extra kissig och bajsig just nattetid, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag mitt på dagen ändå går ut var tredje, fjärde timme. På natten vill dock varken matte eller husse gå ut så ofta med mig. Därför måste jag väcka dom när nöden kallar. 


Mitt sår som jag kliat på kliar ännu mer nu. Hur jobbigt är inte detta? Klia får jag ju inte göra utan att matte hytter med fingret på en gång. Smyga undan för att klia var tydligen inte heller någon bra idé för nu har jag fått en rosa strumpa tejpad på bakbenet. Stackars, stackars mig...


Mitt i mitt elände kom jag att tänka på samtalet matte hade med mig igår, ja det om att vettisen skurit igenom så många lager som måste läka... Det och en tejpad strumpa på bakbenet... Ja, vad mer kan jag säga än att detta verkligen var anledningar nog för mig att oja mig extra mycket idag.


När matte slängt in lakanen i tvätten ville jag upp i sängen. Där lade jag mig till rätta och tyckte synd om mig, pep och gnällde lite, skakade och visade att jag frös. Matte hade öppnat fönstret för att vädra lite så jag hade all anledning att ligga och skaka när matte frågade om jag frös. Då gick hon och värmde upp en vetekudde i micron som hon sedan lade över mig. Den är min favorit, hur gosig som helst.


Så där låtsades jag ligga i min misär, med en tröja på mig för att skydda såren, strumpa på bakbenet för att inte kunna klia sönder ena såret och med vetekudden värmandes min kalla, kalla kropp. Tror nog allt att jag kan dra ut på detta i några fler dagar. Matte klappar och pussar på pannan, säger fina ord och värmer om vetekudden om och om igen. Till slut kunde jag inte längre låtsas ha det jobbigt utan jag somnade gott och njöt av varenda sekund.

 

ANNONS
Av Laika - 25 februari 2013 13:45

Vilken start på veckan. Solen skiner och snön på trottoaren utanför porten blir så uppvärmd att den börjar smälta. Nog kommer det dröja länge innan asfalten kommer synas helt för snön ligger tjock och ordentligt packad men vårkänslorna ger sig ändå till känna. Sådant här väder betyder även att det bildas skare på snön och hur bra är det inte att snörulla på skare?


Ja, detta är min första snörullning sedan operationen. Tröjan är fortfarande på när vi går ut för matte är orolig att det ska komma in smuts i såren. Det ena såret som jag kommit åt att klia på är fortfarande lite blodigt och det har bildats jobbiga sårskorpor som gör att det kliar ännu mer. Idag ska jag dessutom ha uppehåll från min medicinering för min mage har hamnat lite i obalans och det har resulterat i att vi går ut på nattliga promenader om vart annat. Tur att matte är ledig för då kan vi ligga och vila mellan rastningarna. Tror jag ska be om en runda snart igen, då får jag ju samtidigt vara ute lite mer i solen. Promenaderna är ganska korta fortfarande men det är veterinärens order, suck... jag som är ganska normalpigg nu och vill springa massor och så får jag inte det för såret måste läka hela vägen inifrån och ut innan jag får börja gå mer. Matte förklarade att de ju skurit genom flera lager, bland annat muskulatur osv. Jag undrar då om jag inte ska börja oja mig ännu mer nu när jag fick höra det där? Fast vi börjar med en ny promenad...


Av Laika - 23 februari 2013 20:23

Lördagkväll och nu är vi hemma igen. Jag fick åka hem till matteföräldrarna i morse för matte och husse behövde jobba. Där blev jag som vanligt behandlad som en prinsessa så jag mådde prima. Jag fick sova i mattesysters säng inbäddad så skönt man bara kan ligga. Den här bilden fick matte på sin mobil när hon jobbade. Gissa om hon blev avis? 


Jag har ju ätit lite halvdåligt dessa dagar för aptiten har verkligen inte varit den bästa men idag hände något. Jag tror att den där aptiten är på väg tillbaka. Hos matteföräldrarna blev jag matad med god köttfärssås och sedan fick jag en liten bit ost. När jag åkte hem i bilen åt jag en godispinne som legat i bilen sedan morgonens vägran att äta. Matte är mer än nöjd över mitt matintag idag, även om den inte är lika glupsk, erhm... matglad, även om den inte är lika matglad som vanligt.


Såret från livmodernoperationen läker bra, däremot ser det ut lite si så där med såret från juveroperationen. Jag är jätteduktig utan tratt, men mina bakben är inte lika duktiga. Dom har kliat på det här ena såret så det är lite blodigt och dant. Därför ser jag nu ut som följer:


Lite lätt förnärmad över att ha blivit inlindad i bandage och gasbinda tog matte alltså det här kortet på mig, men nu är såret täckt och skyddat från mina bakben så att det får läka ifred. Jag får vädra såret lite då och då, men på natten måste jag numer se ut som en grön mumie... 

Av Laika - 21 februari 2013 19:44

Ja, mina dagar ser ganska så lika ut just nu. Bara massor utav vila, fast jag ska erkänna att promenaderna börjar bli lite längre nu för springet i benen börjar komma tillbaka. Mina nallar har däremot fått vila och får nog fortsätta vila några dagar till tror jag bestämt.


Bädden ni ser på bilden är den som står i sovrummet och i den blev jag nedbäddad när jag började frysa. Jag somnade och sov några timmar innan matte frågade om jag ville komma upp i sängen och sova. Upp med mattehissen så jag inte skulle få ont i magen eller kanske rent utav få såret att spricka upp vid ett eventuellt eget hopp. Kan ni tänka att det är hoppförbud så länge som nästan två veckor... Ja, vad händer sen då när jag får mattehiss-förbud? Undrar vilket som är jobbigast egentligen.

 


Natten till idag gick hur bra som helst. Matte blev inte stångad av tratten för jag slapp ha den på mig. Åh så härligt och oj vad jag sov gott och matte med för den delen. Ja, i alla fall så sov hon gott ända fram till tidig morgon då jag började tvätta på mitt ena bakben. Då satte hon sig upp i sängen lika snabbt som jag kan äta upp en godisbit. Hjärtat i halsgropen med rädsla för att jag pillade på mina stygn. Hur skulle matte kunna tro att jag skulle göra så? Jag riskerar ju inte att få använda tratten igen heller. Tokmatte!


Hoppas ni haft en lite mer fartfylld dag än lilla jag haft.

Av Laika - 20 februari 2013 20:41

Dagarna går sakta men säkert framåt, ja så känns det i alla fall. Den lite starkare medicinen jag fick från vettisen har hjälpt jättebra. Visst blir jag trött av den och lite frusen när verkan väl släpper men jag har hela tiden matte och husse som tar hand om mig. Matte berättade även för veterinären att jag trilskas mycket med tabletter, en erfarenhet sedan innan. Jag kan ta tabletten i munnen och låtsas att jag svalt den. Sedan kan jag ligga lugnt och invänta rätt tillfälle innan jag går iväg på en sväng och spottar ut tabletten på väl valt gömställe. Därför är numer mina smärtstillande inga tabletter utan i flytande form. 


I går kväll tog matte upp mig bredvid sig i sängen och lät mig sova där med henne hela natten. Något hon kanske ångrade lite, jag vet inte. Men det är så här att det inte är vidare trevligt att sova med tratt. Man ligger liksom inte bra. Därför stångade jag henne med tratten några gånger tills hon tröttnade och tog av den. Sedan sov jag ända in på förmiddagen innan det var dags för mogonvädringen. Ja, några prommisar direkt blir det inte för jag får inte anstränga mig så mycket. I hela tio till femton dagar måste jag ta det lugnt. Sedan ska stygnen tas bort och efter det kanske jag får börja leva loppan igen. Fast lite loppanliv har jag nog nu med. Aptiten är inte den bästa och för att jag ska få i mig mat blir jag matad med de finaste köttbitarna med de mjukaste potatisarna och så får jag mina absoluta favoritgodisar precis när jag vill. Annars så ser det väl mest ut som på bilden nedan bortsett från att mina viloställen byter plats då och då. Jag får inte hoppa upp eller ner från tex soffan själv så jag blir uppassad hela tiden och matte och husse fungerar som min personliga hiss.

Jag hoppas jag slipper tratten i natt.

 



Av Laika - 19 februari 2013 17:21

Natten gick bra och jag har sovit gott trots tratten. Matte vågade inte låta mig sova utan den men nu under dagen har jag i alla fall sluppit den. Jag har min tröja på mig istället som täcker över såren. Dessutom har jag en tröja på mig när vi går ut, då blir jag ju smutsig på tröjan istället för direkt på magen. 


Under eftermiddagen var det lite återbesök hos vettisen. När jag kom dit hann jag nosa på två katter som också väntade på vettisen. Mina sår ser bra ut även om jag har ont. Effekterna från narkosen började släppa helt under eftermiddagen vilket gjorde mig jättefrusen. Jag skakade hela tiden och ville inget annat än att bara bli tyckt synd om. Vettisen gav mig lite starkare smärtstillande tabletter om jag skulle behöva.


Det var många som ojade sig och gullade med mig när jag skulle hem från vettisen. Då var väntrummet nästan fullt och alla tyckte jag var så söt i min tröja. Nu är vi hemma igen och jag vilar och blir omhändertagen på bästa sätt. Matte är ledig även idag och vi gosar precis hela tiden.


Jag har lite ork att se till att vi skriver på bloggen samt läser vad ni hittar på, även om matte kanske tyckte det var lite onödigt att jag skulle försöka sköta datorn själv, men det gäller ju att visa vad man vill även om man är lite slut i rutan.

 

Av Laika - 18 februari 2013 15:50

Nu är jag hemma igen, eller? Jo, jag är hemma för matte och husse är här och inga vettisar springer och tittar till mig hela tiden. Och visst är det min bädd jag ligger i, jo... äntligen hemma.


Dagen började med att vi skulle upp tidigt i ottan för att köra till vettisen och lämna in mig. Jag visade skarpt vad jag tyckte om vetskapen att bli lämnad där, men det var helt okej ändå för alla där pjoskar så dant med mig. Jag fick till och med gå på en liten promenad med en av sköterskorna innan jag skulle sövas ner även fast jag nyss blivit rastad av matte. 


Sedan minns jag inget mer än att jag vaknade upp och låg i en bur. Det tog en stund innan jag kom på vart jag var och när den poletten trillat ner var det dags att göra sig hörd. Med ostadiga ben sa jag till alla att det var dags att ta hand om mig. Sedan bad jag snällt att de skulle ringa efter matte och så visade jag vad jag tänkte hitta på om dom inte skulle ringa henne. 


Då fick matte ett telefonsamtal som löd:
Laika är vaken nu och operationen har gått bra. Vi trodde att hon skulle vilja sova lite men hon är alldeles för pigg och nu börjar hon tycka att vi är lite tråkiga här och ja... du får jättegärna komma och hämta henne lite tidigare än beräknat, ja nu på en gång om du vill.


Matte och husse slängde sig i bilen och åkte för att hämta mig. Det visade sig att min livmoder hade små förändringar och matte och husse andades ut för att de valt att genomföra operationen nu och inte väntade. Dessutom fick dom en liten bonus i form av att försäkringen nu täckte denna kostnad så nu har jag säkert många pengar över att köpa godis för. 


Jag har tre sår på min mage, en från kastrationen och två från knölarna som togs bort. Tratten är ju inte rolig alls och jag känner mig så trött från min narkos. Matte säger att jag fått mycket smärtstillande med och att det är därför jag är lite groggy. Mer smärtstillande ska det bli ikväll när vi måste åka in till vettisen igen för en spruta. 


Efter ett tag ville jag ta några rundor i hemmet för att kolla läget och hur lätt är det med en tratt som krockar överallt? Att dom ska vara så osamarbetsvilliga. Vad har jag gjort den tratten?


Sedan kom matte på tipset från Aamors matte  om att jag kan ha en tröja på mig som täcker stygnen för då behöver jag kanske inte ha tratten på mig lika mycket. Åh, så glad jag blev när matte tog av mig tratten. Jag har mycket hellre en tröja på mig. Än så länge kliar det ju inte heller så vi får se hur det går när det börjar läka mer.


Det är inte lätt att hålla sig vaken, så nu ska jag nog sova ut ordentligt. Hungrig är jag också men jag fick bara en tuggpinne när jag kom hem. Åh, lyssna förresten på detta. Vet ni vad vettisen sa? Jo, att jag ska få äta vaniljglass om jag vill. Gissa om jag vill det va? Mums. Det var ett tips för att mildra och kyla min hals lite efter att jag varit sövd och haft en slang nere i halsen. Det gör mig lite rosslig och hostig så här efteråt.


Nej just det, sova var det ja. Skönt att få vara hemma igen och att allting gick bra.

  

Presentation


Det här är jag, Laika. Välkomna till min blogg och min vardag som en pigg gammeltant. Vill du veta mer om mig? Välkommen att läsa min presentation.

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11 12
13
14
15
16 17
18 19 20 21
22
23
24
25 26 27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Följ laikagumman med Blogkeen
Följ laikagumman med Bloglovin'

Bloggar jag följer


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se