Lördag morgon och sovmorgon- underbart!

När vi var på väg in från morgonpromenaden började det precis regna. Senare, vid lunchtid var matte på balkongen och donade. Jag följde med och fick se att det regnade massor, verkligen massor. Som från en dusch nästan. Matte frågade om vi skulle gå ut. Jag tittade på henne ungefär en sekund och sedan sprang jag in i sovrummet och hoppade upp i sängen.

Sorry, jag sover och kan inte gå ut.

Jag fick ju så brått upp i sängen att jag varken hann bädda eller lägga mig tillrätta, men jag somnade där med huvudet hängandes utanför sängkanten. Vi gick aldrig ut...just då!

Men tro inte att jag kom undan den där regnduschen. På med regnkappa och ut, bara ut. Jag kan göra allt jag behöver på en nanosekund när vädret är så här. Fort in igen och tycka lite synd om mig själv. 

Matte säger att regnet slutat nu och att det snart är fritt fram för kvällspromenaden, men när jag vet att det regnat hela dagen så är jag väldigt, väldigt skeptisk till att följa med ut. Åker regnkappan fram när jag är i hallen, så tänker jag lägga benen på ryggen och försvinna snabbare än kvickt, för då vet jag hur vädret där ute är.

Blöta nospussar!