Matte sprang lite rundor hemma under eftermiddagen och rätt var det var så stod där lite packning i hallen. Då anade jag att något var på gång och visst hade jag rätt, för jag fick på mig kopplet och sedan gick vi ner till bilen. Vår lilla tripp påbörjades och jag blev ju så klart nyfiken på vart färden skulle ta oss. Bästa sättet att ta reda på det är att titta ut.

När jag började känna doften av havet visade jag för matte att jag visste vart vi var på väg. Jag gnydde lite och blev alldeles skuttig i kroppen. Jag älskar ju att bada.

När vi väl kom ner till stranden där hundar får simma så var där inte en endaste kotte, men den andra delen av stranden var full. Skönt sa matte, nu får vi en hel strandremsa för oss själva. Jag drog med mig matte ut mot vattnet, att först packa upp filt och grejer kan väl inte vara så viktigt.

Matte frågade mig vart alla dom där luftbubblorna kom ifrån men inte skulle väl jag fisa i vattnet heller... fy skäms på matte. Jag är jättebra på att styra med min svans när jag simmar, den fungerar som ett roder för mig. 

Jag simmade många rundor, fram och tillbaka. Det var jätteskönt i vattnet. Men inte nog med att matte påstår att jag fiser i vattnet, hon säger att jag är hennes lilla utter också, för jag ser ut som en på bilden. Tror bestämt att vi var på stranden för länge, låter som att matte fått solsting. Kan inte vara något annat. Fast oavsett vilket så hade vi en helt fantastisk eftermiddag på stranden.