Dagarna går sakta men säkert framåt, ja så känns det i alla fall. Den lite starkare medicinen jag fick från vettisen har hjälpt jättebra. Visst blir jag trött av den och lite frusen när verkan väl släpper men jag har hela tiden matte och husse som tar hand om mig. Matte berättade även för veterinären att jag trilskas mycket med tabletter, en erfarenhet sedan innan. Jag kan ta tabletten i munnen och låtsas att jag svalt den. Sedan kan jag ligga lugnt och invänta rätt tillfälle innan jag går iväg på en sväng och spottar ut tabletten på väl valt gömställe. Därför är numer mina smärtstillande inga tabletter utan i flytande form. 

I går kväll tog matte upp mig bredvid sig i sängen och lät mig sova där med henne hela natten. Något hon kanske ångrade lite, jag vet inte. Men det är så här att det inte är vidare trevligt att sova med tratt. Man ligger liksom inte bra. Därför stångade jag henne med tratten några gånger tills hon tröttnade och tog av den. Sedan sov jag ända in på förmiddagen innan det var dags för mogonvädringen. Ja, några prommisar direkt blir det inte för jag får inte anstränga mig så mycket. I hela tio till femton dagar måste jag ta det lugnt. Sedan ska stygnen tas bort och efter det kanske jag får börja leva loppan igen. Fast lite loppanliv har jag nog nu med. Aptiten är inte den bästa och för att jag ska få i mig mat blir jag matad med de finaste köttbitarna med de mjukaste potatisarna och så får jag mina absoluta favoritgodisar precis när jag vill. Annars så ser det väl mest ut som på bilden nedan bortsett från att mina viloställen byter plats då och då. Jag får inte hoppa upp eller ner från tex soffan själv så jag blir uppassad hela tiden och matte och husse fungerar som min personliga hiss.

Jag hoppas jag slipper tratten i natt.