Igår gick vi till skogen för att leta efter Frolicbuskar, precis som matte lovat.

Klara, färdiga, spriiiing!

Här någonstans luktar det typisk Frolicbuske...

Jag nosade och letade men hur jag än försökte så kunde jag inte hitta en enda Frolicbuske. Mycket underligt.

Helt plötsligt nosade jag upp en Frolic som låg på marken.... och en till...

Men vart hade Frolicbusken tagit vägen? Någon som ätit upp hela busken och bara lämnat kvar några stackars bitar på marken? Jag försökte se mig om, men ingen buske så långt ögat kunde nå. Däremot hittade jag fler Frolicar längs med vägen. Någon måste ju varit jättehungrig och slukat buskarna på en gång, jo så måste det vara. Men jag var glad att det trillat av lite Frolic här och där som jag kunde leta upp och äta direkt från marken.

Det var gårdagen. Idag tog vi bilen direkt på morgonen och åkte iväg på en utflykt. Även här hamnade vi i en skog. Åhh så spännande.

Jag sprang upp och ner för backar, på stora stigar och på små stigar. Genom en lerpöl, genom en till...och genom en tredje. Väldigt mysigt för labbarna att klafsa i lervälling. Jag tvättade mina tassar i lite vatten till mattes glädje.

Sedan stannade vi till vid en bänk vi fick syn på. Där blev det fikadags. Matte packade upp lite gottis och jag höll glatt koll på henne.

Varsågod, sa matte och jag ställde mig upp för att ta min godis.

Efter fika, gräsrull, bus med matte och springfnatt fortsatte vi vår promenad ute i naturen. Vi hade ett riktigt kanonväder. När vi gått en stund hörde jag ett ljud jag väl känner igen. Änder!!!

Vi gick över bron och jag försökte kika åt båda hållen för att hålla koll på var mina vänner simmade någonstans.

Här var dom ju. Ser ni att matte kopplat mig nu? Hon sa att jag hade hoppat ner till änderna och simmat med dom om jag inte haft kopplet på mig, (vilket i och för sig är sant). Jag är ju redan halvvägs ute med överkroppen.

Dom var lika nyfikna på mig som jag var på dom. Fikat hade vi ätit upp så vi hade tyvärr inget att bjuda på. När jag tittat klart och sagt hej då gick vi vidare.

Återigen upp och ner för backar, genom lervällingar och in på små och mysiga stigar. Mot eftermiddagen hittade vi tillbaka till bilen och då bar det hemåt igen. På vägen hem stannade vi till och köpte oxbiffar med oss. Matte har redan förberett min mat med små bitar av köttet, ris och mörötter. Nu ska det bara svalna innan det hamnar i min hungriga mage.

Nospussar!