Titta nu på den här bilden och tro mig när jag berättar att denna är tagen mitt på blanka dagen.

Det är så mörkt, även mitt på dagen. Mörkt, blött och grått. Matte berättade att vi i november bara haft sex soltimmar, mot normala 50-60 soltimmar en novembermånad. Vi hoppas att december blir soligare och kanske också fylld av snö för snö, det gillar vi. 

Mörkt eller inte, det stoppar inte springet i mina ben. När jag hittade den perfekta stigen sprang jag in på den och inväntade matte och husse. Matte följde med, men husse försvann. Matte sa åt mig att hitta husse och jag började genast avsöka området.

Husse hade valt en annan väg, men när jag hittade honom och skulle springa fram till honom såg jag en hund en bit bort. Den var mer intressant än husse, för husse kan jag ju träffa när som helst. Den här hunden vet jag inte när jag springer på nästa gång. Vi hälsade och han visade att han hade en gul boll som han tyckte var jätterolig. Jag berättade att jag hellre jagar pinnar. Sedan fortsatte vi åt varsitt håll och jag kollade så att husse hängde med och inte försvann igen.

Lammfärs med ris och morötter till middag. Det är gott i magen, men aldrig att jag blir så mätt att jag inte får plats med en godis till efterrätt. En torkad kycklingfilé-godis gör susen. Sedan kan jag ligga och gosa fram till kvällsrundan. Efter den ska min tass smörjas in med salva.

Nospussar!