Kan ni ibland känna att ni inte får göra nånting hemma? Att man blir tillsagd hela tiden? Då vet ni hur jag har det nu.

Först blev jag ju tillsagd när jag råkade öppna en julklapp. Jag har förresten inte rört dom sen dess, även om jag gärna sitter och tittar på dom och bara väntar och väntar på julafton.

Sedan var det dags igen. Matte fick hem en tomte från en kollega och tänkte att den kunde få sitta under granen och bli en grantomte, för någon annanstans hittade hon inte att ha den. Då granen faktiskt redan kommit fram i vårt julpyntsälskande hem så ställde hon den där. Men se, den tomten var visst inte till för att lekas med. Jag hundligen, tyckte den var jättefestlig och rolig att skaka om. Skägget är roligt rufsigt och luvan är så mjuk att sätta tänderna i. Den har sand i baken som gör den ganska tung, så matte ville inte att jag skulle punktera den på något sätt.

-Nej, fy dig, sa matte.

-Bläää för dig din tråkmatte, svarade jag. Förresten så var det inte jag, tomten bara liksom ramlade omkull och inte kan jag väl rå för att den hamnade flera decimeter från sin plats och så nära mig dessutom.

Matte flyttade bort tomten efter att hon sagt till mig för andra gången. Men då lät jag den stå där den var, jag bara liksom tuggade lite på luvan i förbifarten. Det kan väl få vara min jultuggartomte tycker jag :)

Så här är det i ärlighetens namn. Hade matte ställt ner en sån tomte på golvet mitt i sommaren så hade jag bara nosat på den och så hade det varit bra så, men på julen händer det något. Jag äääälskar att öppna paket och jag blir lite mer busig den här perioden. Allt ska kollas upp noga och inget kan missas. Att jag är nyfiken i en strut av naturen kan ju inte jag rå för. Prasslar det, så är jag där på en gång.Tar man inte reda på saker, får man ju inget veta och hade jag inte tuggat på tomten hade jag ju inte vetat att den var helfestlig.

Men nu ska jag tydligen låta bli både tomte och paket alltså... Hmm... Mina leksaker är ju inte lika roliga som tomten nu ju. Kanske en lång kvällsrunda råder bot på det. Kanske, kanske.

Nospussar!