Vet ni? Jag har nu i juletider fått hjälpa till att vara kattvakt åt tre söta katter. Det har verkligen varit jättespännande och jag har fått komma ganska nära en av katterna och så nära har jag aldrig förut kommit en katt utan att ha fått en tassklapp i ansiktet. 

Jag försöker prata med dom så gott jag kan, men det verkar inte fungera. Jag kanske behöver låta på ett annat sätt för att det ska fungera? Här försöker jag i alla fall så gott jag kan, men den lille kisekatten vill inte hälsa närmre på mig.

Sedan har vi den här skönheten som för det mesta bara vill ligga på säkert avstånd från mig. Vi håller koll på varandra, jag på golvet nedanför och han uppe på sin plats. Fast han har sprungit mellan rummen och varit ute på balkongen när jag suttit i mattes famn och tittat på.

Så kommer vi till katten Truls som är den nyfikna katten. Han och jag har börjat bekanta oss med varandra. Han till och med smög bakom mig en gång utan att jag märkte det. Vi har nosat på varandra också, nos mot nos och tass mot tass. Här på bilden leker han med mattes snöre på mössan och jag tittar på. Ställer jag mig på bakbenen når jag upp till hans plats och då böjer han sig oftast fram och nosar på mig. Dom bilderna som kunde ha blivit dom mest imponerande, ja dom finns inte för matte hade ingen kamera med sig då, inte ens mobilen. Är inte det typiskt mattar? 

Vi har varit hos dom två gånger dagligen och tömt kattlådan och gett dom mat och vatten. Jag har haft noga koll på hur mycket av kattmaten dom ätit. En och en annan kula åkte ner även i min mage, men vet ni? Kattmat är riktigt smaskens och matte fick hejda mig så inte all mat skulle hamna i min mage.

Imorgon är sista kattvaktardagen. Sedan ska vi lämna tillbaka nycklarna, men jag tror jag ska ta ett snack med katternas matte och husse och låta dom veta att jag kan vakta dom varje dag, även om dom är hemma. Jag behöver träna på kattspråket.