Jag fick så fina tips av er angående detta med godisprotesten. Skälla är alltså ordet... Skälla tills matte inte orkar höra mer. MEN... nu är det lite så här att jag ju inte skäller, jag vet... jag är en hund, jag lovar men det där med skällandet har aldrig riktigt varit min grej. Det är svårt och dom där skallen blir inte alltid så bra. Jag gnäller, gnyr, piper pratar hellre. Värst vad många ordval matte hade med där, va? Men men, i vilket fall som helst tänkte jag att jag kanske borde öva på det där med att skälla lite ändå.

Vi gick på promenad, jag passade på att välja vägen och vi hamnade mindre förvånande i skogen. Allt för att jag planerat att öva på mina skall där. Vi passerade hästgården, men där fanns inga hästar att prova skälla på. Inne i skogen letade jag efter en ekorre att skälla på, men jag hittade ingen. Inte ens ett kompismöte där jag kunde skälla för att dom var ute och gick precis där jag skulle gå. 

Jag fick en idé och sprang iväg, långt bort från matte. Ser ni mig där på toppen av backen?

Sedan prövade jag att skälla efter matte, men det kom inget skall. Det blev bara nåt litet buff-grymt. 

Äsch... jag ger upp, bäst att springa och hämta matte istället så jag inte tappar bort henne i skogen.

Jag kan alltså inte skälla men jag kan prata och jag kan protestera i tysthet, dock det absolut viktigaste av allt är att jag inte tänker ge upp min kamp om min egna godisskål!

Ha en skön fredag allesammans :)

Nospussar!