Äntligen helg och matte är hemma med mig igen. Hon är på bättringsväg och tackar för alla krya på-hälsningar.

Det är fortfarande grått och trist ute, men det regnar inte och det är helt vindstilla. Det finns alltså en hel del glädjeämnen med denna helg. Även fototriss har ämnet "glädje".

Mycket i mitt stora hundliv är bara ren och skär glädje. Jag blir glad av det mesta och älskar det mesta, men så finns det alltid något lite extra. För mig är det sol, sommar och badstrand.

Glädje är att få komma till badstranden, hitta en pinne som matte kastar ut i vattnet. Glädje är att jag får springa över sandstranden och flyga ut i vattnet för att fånga in pinnen igen.

Jag älskar långgrunda stränder. Glädje är att stoppa huvudet under vattenytan och gräva loss en sten från botten.

Gräsrullningar och sandrullningar på en strand är ett måste. Sedan är min glädje gjord när matte vill kasta ut pinnar i vattnet till mig igen så jag kan studsa ut med ren och skär glädje för att ta in pinnen till stranden igen.

Små glädjeämnen eller stora... jag är en mycket glad vovve. Det tycker både jag och alla som känner mig. Därför var den här veckans tema lite extra roligt även om det inte blev några dagsfärska bilder.

Vill ni se andras glädje är det bara att kika in här. 

Glad lördag och massor med nospussar!

Tänk vad jag är bra på att ta hand om min matte. Jag är på min vakt. När hon hostar som mest ställer jag mig på hennes mage och kollar på henne så att hon är okej.

Det är så här att jag inte är särskilt van vid att min matte är sjuk och så sängliggandes som hon varit, och egentligen fortfarande är. Min matte brukar det ju vara fart och fläkt på, sjuk så väldigt väldigt sällan. Det är bara andra gången på tre år som hon stannat hemma från jobbet för att hon är sjuk. Nu säger hon att hon måste åka och jobba imorgon även om hon inte är helt kry, men hon säger att hon säkert inte hade kryat på sig så bra som hon gjort om det inte vore för mig. Visste väl det :)

Matte har följt med på alla promenader idag och snart tycker jag att det är dags för en till så jag får springa av mig lite till. Måste ju se till att jag blir extra hungrig till middagen eftersom jag ska få köttfärspirog då. Notera pirog i singularis... Det återstår att se säger jag till matte, jag tror att jag behöver två.

Nospussar!

Ni förstår, matte stör mig... Hon snörvlar och nyser en massa, snyter sig hela tiden. Inte nog med det, hon har börjat hosta alldeles förskräckligt också. Att hon kan låta så mycket. Sover jag, så vaknar jag när hon hostar. Ligger jag nära, hoppar jag till när hon hostar. Emellanåt känner jag att jag måste trösta, ta hand om henne och vara nära när hon låter så hemskt. Matte förklarar att hon bara hostar, att det inte är någon fara. Samtidigt försöker hon ta bilder på mig. Hmm... mår du verkligen bra matte?

Efter några småförsök med att plocka här hemma, byta gardiner inför jul och tvätta lite tvätt så dundrade matte ner i sängen för att slumra till lite. Jag låg bredvid henne och vi sov en stund. Nu har vi båda kommit fram till att vi bara ska gosa resten av eftermiddagen och inte göra någonting alls. Snart kommer husse hem med lite halstabletter till matte och säkert med en massa godis till mig, hihi.

Matte hade förresten planerat att frisera mig lite grann i helgen, men vilken osis att hon blev sjuk då, hihi. Nu får vi visst vänta lite och storsint som jag är, så tröstade jag henne med att det inte gjorde någonting.

En massa lördagsgos på er!

Idag var matte ledig från jobbet, så vi tog en lång sovmorgon och en härlig morgonpromenad på det. Efter lunchtid var jag så trött att jag ville stanna hemma när matte frågade mig om jag ville gå ut. Vädret är inte det roligaste så jag har inga större behov av att gå ut, i alla fall så bestämmer jag det. Inte ens när matte lockade med bilen lyfte jag på mina öron. Nej, jag bara "sov".

Matte åkte men kom tillbaka ganska så snart. Hon hade varit och hämtat söta Elise från skolan. Jag blev superglad när hon väckte mig. Något extra spännande med henne är att hon fått två stycken husdjur, hennes första husdjur för övrigt. Inga Laikor direkt, men råttor.

På morgonen, innan skolan hade Elise haft råttorna i sin famn så ni kan ju bara gissa hur spännande hon luktade när hon kom hem till oss. Medan Elise så väl satt på mattan i vardagsrummet och åt sitt mellanmål passade jag på att nosa igenom luvan som råttorna legat i. Jag kan lova att det här var mycket spännande grejer.

Matte ville också få göra en notis idag, och det är ifall någon upptäckt att det i fönstret i bakgrunden står julstjärnor, så är det alldeles korrekt. De står där för att matte nyss köpt dom och skulle kolla så de fick lagom höjd i fönstret. Men visst är det snart dags att julpynta ändå?! Då kan de ju få stå kvar fram till dess säger matte. De vita gardinerna ska ju bytas ut mot röda och så ska ju mer pynt fram så matte tycker inte ens att detta kan räknas som en tjuvstart. Jag säger ingenting jag, hihi. Jag ska bara drömma om råttor nu tror jag, fast först ska middagen ner i magen, med nöje!

Nospussar!

Efter en lång sovmorgon och mycket morgongos gick vi till slut ut på en morgonpromenad. Vad som hände då ska jag berätta lite längre ner. Först veckans tema i fototriss som jag absolut tyckte att vi skulle vara med på. Veckans tema är nämligen solitär.

Solitär betyder ensam, förvisso är jag inte ensam i den bemärkelsen men i vår familj är jag ensam i mitt slag. Min matte jobbar som florist och säger alltid att när hon jobbar med solitärer, ensamma blommor, så ska man gärna välja blommor med karaktär så nog passar den här veckans tema mig som ett märgben slinker ner i magen, hihi.

Första bilden är naturligtvis en bild på mig. Solitären Laika!

Jag har nog rätt många bra egenskaper när jag tänker efter men en som verkligen är bra, det är mitt luktsinne. Med den känner jag vad som pågår här i hemmet, om det är värt att ta en svängom i köket till exempel eller om jag ska hålla uppsikt när matte och husse kommer med frukostbrickan.

Tredje solitärbilden är förvisso inte tagen idag men jag vill ändå visa den. Det är så att jag är en väldigt hjälpsam själ och när matte förra sommaren skulle måla med sitt brorsbarn ute i matteföräldrarnas trädgård, var jag naturligtvis med och hade koll. Kära lilla barnet började måla med sina händer och jag ville inte vara sämre så jag hjälpte till lite genom att ta några steg i alla de vackra färger hon hade lagt på tavlan. Det är inte ofta jag har målade tassar men jag tycker att det var rätt snyggt ;)

Det var mina tre bidrag till veckans tema Solitär. Vill ni titta på vad andra valt för motiv kan ni kika in här.

Nu över till min morgonrunda igen. 

Helt plötsligt, en bit längre fram såg jag en vit hund, en vit och fin hund. En hund som gick utan koppel...

Jag lade ihop ett och ett och insåg att det ju kunde vara min bloggvän Kasper som höll på att komma emot mig. Jag rusade fram och ropade Kaaaasper, är det du?!

Men när jag kom fram såg jag att den här vovven naturligtvis inte var lika snygg så det var ju inte Kasper. Men vi hälsade ändå och när vi skulle gå vidare vände matte sig om och tjuvfotade vovven, bara för att visa att vi har en Kasper-look-alike i vårt område.

Tänk så mycket man ska få uppleva ;)

Matte har lovat mig att jag ska få leta godis idag, det är ju lördag. Tror nog att vi ska sätta igång på en gång, hihi.

Nospussar och trevlig helg!

Jag vaknade på morgonen efter att blivit väckt av matte, hon skulle till jobbet och husse skulle köra henne.

Jaha... då borde jag väl inte blivit väckt tänker ni... Mmm, så tänkte jag med, men matte ville att jag skulle följa med. På med vinterkappan och på med kopplet, sedan var vi på väg ut och gissa om jag fick en chock?!

Så här såg det ut runt omkring mig. Snön bara vräkte ner.

Snörullning i den första snön kan man ju bara inte missa. Dessvärre var det ingen skön snörullning. Det var ju bara blötsnö och jag blev helt genomsur. Inte riktigt som jag tänkt mig men jag kan ändå stoltsera med att jag snörullat för första gången den här snösäsongen.

Vi gick vidare och jag sprang på som aldrig förr. Matte tyckte att jag kanske borde tagit det lite lugnare eftersom vi skulle hålla en lugn vecka enligt veterinären, men jag mår ju bra nu så då vill jag springa en massa.

Efter att matte blev lämnad på jobbet fick jag spendera min torsdag med husse. Morgondagen ser likadan ut bara det att matte slutar redan klockan tre då, till skillnad från dagens klockan sju. Väldigt underbart. Då ska vi passa på att äta något riktigt gottigt.

Det är plusgrader och det är slaskigt, men kanske ligger snön kvar även på kvällsrundan. Skulle det frysa på, får jag prova på en ny snörullning ;)

Nospussar!

Tjohoo, jippie och voffelivoff!

Ett samtal till veterinären på morgonen räckte, och så bestämdes det att vi inte behövde åka in för vidare undersökning. Vetten sa att det lät som en muskel som fått stryk helt enkelt. Beslutet att inte behöva åka in kom från att jag gått korta rundor utan problem under söndagen och på dagens tidiga runda till och med sprang jag lite. Tänk så härlig en måndag ändå kan bli. Det spelar ingen roll att det regnar och blåser en massa, jag slapp vettisen. Men en lugn vecka är vad som följer, inga långa skogsprommisar.

Fast tro inte att jag kan känna mig helt lugn, matte och husse funderar på att skicka mig på en allmän hälsokoll vid tillfälle. Jag blir ju trots allt 16 år om fem månader. Får jag bestämma så kan vi väl i värsta fall klämma in en sån undersökning när jag ändå ska få min vaccinationsspruta nån gång nästa år. Ja, det får jag nog se till att matte också håller med om. Onödigt att springa där så mycket menar jag.

Vad gör vi då? Jo, tar det lugnt precis som vi skulle. Matte bäddade ner sig i sängen igen för hon var lite trött efter den tidiga morgonen. Hon satte på en film och jag kröp upp på henne för att gosa. Då gjorde hon det här, enligt mig, halvhjärtade försöket att få till en gosebild. Inte är det kanske så lätt när man ska hålla kameran upp och ner och mot sig istället för ifrån sig, hihi. Kameran hamnade på sidan om sängen och sedan somnade vi båda gott en stund.

Glada slapp-gå-till-vettisen-nospussar från mig! 

Igår var matte ledig med mig. Då tänkte vi gå ut på långpromenad men efter kanske tio minuter bestämde jag mig för att jag inte ville gå mer. Inte för att vara envis, utan mer för att jag nog inte känner mig helt kry. Jag slog av på tempot helt och började gå passgång. Till slut tog matte upp mig och bar in mig igen.

Jag skakade lite och tyckte så oerhört synd om mig. Det gjorde matte också för hon blev lite rädd att pigga jag helt plötsligt inte var på humör. Hon bäddade ner mig i sängen för att värma upp mig. Så här somnade jag sedan och sov gott i två timmar.

När jag vaknade klämde och kände matte på mig, men hon hittade inget konstigt.

Vi tog korta rundor resten av dagen och det gick ju ganska bra. För säkerhetsskull ringdes veterinären och nu har jag hot om veterinärbesök på måndag om jag inte blir som vanligt igen innan dess. Suck alltså.

Idag var jag hemma med husse och tänkte att jag skulle visa mig från min bästa sida för att slippa veterinären, men det gick bara ett litet tag. Sedan började jag med min passgång ute igen och till sist ville jag helst inte gå alls. När matte kom hem klämde och kände hon på mig igen och upptäckte att jag nog är lite svullen på vänster framben och upp mot min skuldra. Matte berättade att jag kanske fått en sträckning, muskelinflammation eller liknande. Ja, i alla fall så hoppas vi att det är något sådant om man nu ska sålla i allt annat det kan vara.

Jag får ligga varmt hela tiden, och går vi ut tar vi på min vinterkappa för att jag inte ska bli kall.

Solen sken förresten idag. Lite gräsrull är aldrig fel då, oavsett vilken form jag befinner mig i.

 
Men vet ni förresten? Jag är lika hungrig som vanligt, hihi. Inget fel där inte. Jag fick egen Laika-husman till middag idag, lammfärs med morötter och ris. Mums i magen lilla.

Hoppas ni får en härlig helg. Vi ska ta det väldigt lugnt, det vet vi med säkerhet. Inne får jag nog hålla värmen med mattes och husses duntäcken, hihi. Får nog låna mattes vetekudde som hon kan värma på också. Kanske blir jag mig själv igen...innan måndag helst om jag får bestämma.

Nospussar!