Kan ni ibland känna att ni inte får göra nånting hemma? Att man blir tillsagd hela tiden? Då vet ni hur jag har det nu.

Först blev jag ju tillsagd när jag råkade öppna en julklapp. Jag har förresten inte rört dom sen dess, även om jag gärna sitter och tittar på dom och bara väntar och väntar på julafton.

Sedan var det dags igen. Matte fick hem en tomte från en kollega och tänkte att den kunde få sitta under granen och bli en grantomte, för någon annanstans hittade hon inte att ha den. Då granen faktiskt redan kommit fram i vårt julpyntsälskande hem så ställde hon den där. Men se, den tomten var visst inte till för att lekas med. Jag hundligen, tyckte den var jättefestlig och rolig att skaka om. Skägget är roligt rufsigt och luvan är så mjuk att sätta tänderna i. Den har sand i baken som gör den ganska tung, så matte ville inte att jag skulle punktera den på något sätt.

-Nej, fy dig, sa matte.

-Bläää för dig din tråkmatte, svarade jag. Förresten så var det inte jag, tomten bara liksom ramlade omkull och inte kan jag väl rå för att den hamnade flera decimeter från sin plats och så nära mig dessutom.

Matte flyttade bort tomten efter att hon sagt till mig för andra gången. Men då lät jag den stå där den var, jag bara liksom tuggade lite på luvan i förbifarten. Det kan väl få vara min jultuggartomte tycker jag :)

Så här är det i ärlighetens namn. Hade matte ställt ner en sån tomte på golvet mitt i sommaren så hade jag bara nosat på den och så hade det varit bra så, men på julen händer det något. Jag äääälskar att öppna paket och jag blir lite mer busig den här perioden. Allt ska kollas upp noga och inget kan missas. Att jag är nyfiken i en strut av naturen kan ju inte jag rå för. Prasslar det, så är jag där på en gång.Tar man inte reda på saker, får man ju inget veta och hade jag inte tuggat på tomten hade jag ju inte vetat att den var helfestlig.

Men nu ska jag tydligen låta bli både tomte och paket alltså... Hmm... Mina leksaker är ju inte lika roliga som tomten nu ju. Kanske en lång kvällsrunda råder bot på det. Kanske, kanske.

Nospussar!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar, det var ju roligt, hurra!

Eller snöar och snöar, det har snöat. Hela natten har det blåst och regnat en del, till slut kom även snön. Morgonrundan bjöd på minusgrader, solsken och lite snö. Tänk att man kan bli så lycklig över så lite snö.

Den här lördagens fototriss utmanar dessutom med triss i fyrbentingar. Hur passande är inte det för mig som både har en blogg och fyra ben :)

Vi började morgonpromenaden med att gå åt mitt favorithåll, dit där rastgården finns. Jag följde ett par fotspår som lämnat en väldigt speciell doft efter sig, men till slut tappade jag bort spåret.

Istället tog jag några rullningar i snön.

Åhh, man blir ju så lycklig att det spritter i hela kroppen. Jag fick världens springfnatt och matte hade önskat att hon kopplat lös mig innan, för hon fick liksom halvt springa efter och snurra runt med kopplet medan jag varvade henne, hihi.

Sedan fortsatte vi runt rastgården och genom den lilla skogen för att sedan börja gå hemåt. Eftermiddagspromenaden går vi nog lite tidigare idag så vi får njuta mer av solen. 

Massa nospussar och en härlig lördag på er!

Vill ni kolla på andra fyrbetingar så kika in här.

Det är julpyntat och fint hemma. Nog vet jag att julafton inte kan vara så långt borta. I vardagsrummet ligger det redan lite julklappar på en sittpuff. De ligger där i väntan på att få hamna under granen. Men tro inte att jag missat dessa paket. Nog har jag kollat in dom medan matte och husse gjort annat. Så ikväll när jag fått min mat och matte och husse åt deras middag så försvann jag ut i vardagsrummet. Jag brukar vara där, så inget konstigt med det, men helt plötsligt hörde matte något som dunsade ner på golvet. Sedan hörde de hur jag tassade över golvet och sedan blev det tyst.

Matte smög sig på mig... kan ni tänka er så oförskämt. Där i vardagsrummet låg jag i skenet från justjärnorna och skulle just öppna ett paket. Inte skyddade kvällens julmörker mig inte, matte fick ändå en bild på mig även om den inte blev vidare bra. Jag försökte övertala henne om att hon inte behövde visa bilden alls, hihi.

Matte frågade vad jag gjorde, att klapparna låg på puffen för att jag inte skulle komma åt dom. 

Tsss jag kan ju allt, bara jag vill ;)

När matte började gå mot mig fick jag bråttom. Ja, jag hann slita upp paketet en del, även om matte inte tillät mig öppna upp hela. Hon sa att jag gott kan vänta till julafton som alla andra. Åhhh, det ligger ju en massa julklappar där. Undrar om den jag tog är min... Den doftade förstås ingenting, men visst ser det ut som ett typiskt Laika-paket?

Nu har jag lovat att inte öppna upp fler paket förrän det är julafton. Tror att jag måste ta mig en titt i kalendern för att kunna hålla räkningen. Min idé om att få ett paket varje dag fram till julafton var inget matte ville gå med på.

Snart ska vi gå på en längre kvällsrunda. Man får passa på när det är lite vindstilla och uppehåll. Mina ben ska få springa av sig lite, det behöver dom :)

Glada och juliga nospussar!

Barmark och gröna skogar... Sannerligen en utmaning att hitta motiv med temat "vitt" som fototriss lockar med den här lite gråa och ruggiga lördagen. Vi får bjuda på dryga veckan gamla bilder, istället för dagsfärska. En matteledig morgon var där frost ute på rutorna på den inglasade balkongen. Inte mycket, men nog för att ta fram systemkameran och fotografera frostbitna rutor på nära håll.

Inomhus är det betydligt mer vitt. Julrosorna har kommit hem och gör sig så vackra på den vita byrån tillsammans med annat julpynt. Matte älskar julrosen något så fantastiskt mycket. Jag föredrar mina godispinnar. Förvisso är dom inte vita, men ack så goda. Efter att kameran klickat hem lite bilder på vita julrosor, tomtar med vitt skägg och även några bilder på mig, gick vi ut med kameran i högsta hugg.

 
Ut i skogen och medan jag sprang och hade roligt stod matte mest stilla och stirrade på några trädgrenar. Frosten hade tagit sitt grepp om dom också.

Senare den dagen sa matte att det var vackert så länge det varade, för frosten låg inte kvar många timmar. Ibland är det tur att man vaknar lite extra tidigt och hinner med att se det vackra som naturen kan ha att bjuda på.

Det var våra bidrag till veckans fototriss med temat "vitt".

Vill ni se andra vita trissar kan ni kika här. 

Dessutom har fototriss det trevliga samarbetet med Coolstuff och den här veckan kan man få äran att vinna något därifrån. Skulle det bli vår lycka har vi fått syn på en rolig lampa som skulle kunna agera fin nattlampa till mig så jag ser bättre när jag ska hoppa upp och ner från mattes och husses säng om nätterna.

Förresten så är inte en blogg en blogg utan en bild på mig. Även om inte bilden ingår i trissen så hör den i alla fall till temat vitt. Jag är ju lite vit och jag älskar att ligga på den vita pälsen.

Nu ska vi titta på andra trissar och bloggar, gosa lite och sedan ska jag ta ett snack med matte om vad vi ska äta till middag ikväll.

Nospussar på er!

Titta nu på den här bilden och tro mig när jag berättar att denna är tagen mitt på blanka dagen.

Det är så mörkt, även mitt på dagen. Mörkt, blött och grått. Matte berättade att vi i november bara haft sex soltimmar, mot normala 50-60 soltimmar en novembermånad. Vi hoppas att december blir soligare och kanske också fylld av snö för snö, det gillar vi. 

Mörkt eller inte, det stoppar inte springet i mina ben. När jag hittade den perfekta stigen sprang jag in på den och inväntade matte och husse. Matte följde med, men husse försvann. Matte sa åt mig att hitta husse och jag började genast avsöka området.

Husse hade valt en annan väg, men när jag hittade honom och skulle springa fram till honom såg jag en hund en bit bort. Den var mer intressant än husse, för husse kan jag ju träffa när som helst. Den här hunden vet jag inte när jag springer på nästa gång. Vi hälsade och han visade att han hade en gul boll som han tyckte var jätterolig. Jag berättade att jag hellre jagar pinnar. Sedan fortsatte vi åt varsitt håll och jag kollade så att husse hängde med och inte försvann igen.

Lammfärs med ris och morötter till middag. Det är gott i magen, men aldrig att jag blir så mätt att jag inte får plats med en godis till efterrätt. En torkad kycklingfilé-godis gör susen. Sedan kan jag ligga och gosa fram till kvällsrundan. Efter den ska min tass smörjas in med salva.

Nospussar!

Jag har precis blivit masserad på min tass och fått salva påstruket. Den där droppen som ska droppas mellan trampdynorna har också gjort sitt. Jag har även suttit i duschen med det där schampot som är bakteriedödande. Vet ni hur länge jag fick sitta med det i duschen? Säkert hela lördagen... så kändes det i alla fall. Matte försöker övertyga mig om att det bara handlade om tio minuter, ja för så länge måste shampot verka innan det får sköljas ur. Jag tror inte matte kan klockan särskilt bra för jag vet att jag satt där nästan hela lördagen.

Jag beklagade mig lite medan matte försökte prata en massa goja med mig. Det här ska vi alltså göra var tredje dag i tre veckors tid, minst...

Suck matte, kan jag inte få komma ur badkaret nu?

När vi var klara fick jag komma upp och jag torkades noggrant. En godis som belöning och sedan började matte med julpyntet, så nu idag är det riktigt juligt och adventsfint hemma hos oss. Kanske får jag smaka en pepparkaka till adventsfikat ikväll.

Efter en promenad ute full av spring från min sida, helt utan haltning, blev jag trött när vi kom in. Jag försvann medan matte började stöka. Sedan hittade matte mig på en kudde som hon lagt på golvet bredvid min bädd. Hon hade lagt den där för att hon haft den som stöd för ryggen när hon satt och sov när hon var så fökyld. Jag hittade i alla fall den och tänkte ge den en chans. Väldigt skön även för min rygg. Lite svår att lägga sig på bara för den är liksom som en korv till formen. Inte fullt så stabil.

Eftersom veterinären ordinerat mer omega-3 kan jag nog ana att den underbara doften från ungsbakad lax säkert är till mig. Matte säger att hon med ska smaka en bit men att det mesta är till mig, ett storkok så att hon även kan frysa in färdiga portioner till mig. Igår fick jag tråkmat men med makrill dagen innan och med lax idag kan jag köpa tråkmaten jag fick igår.

Nospussar och glad första advent!

Då var vi där igen... med ett samtal till veterinären. Jag sa till matte att det inte behövdes, medan hon sa att det visst behövdes om jag skulle fortsätta halta på detta vis. Förra gången var det en muskel men i onsdags var vi ute och gick, det var minusgrader och frost. Efter gräsrull, spring och en liten tur på en grusgång började jag halta.

Matte avvaktade lite och tänkte att det skulle ge med sig när vi kommit in, att det var en liten köldkramp jag fått. Men inte slutade jag halta inne heller, matte och husse pjoskade så med mig. Sådant kan man utnyttja rätt bra ska jag få tipsa om, hihi. När matte inte såg hoppade jag upp i soffan och senare ner också. Det gjorde matte lite förvirrad, hade jag ont eller inte... Så hon ringde till veterinären i onsdags kväll och jag fick en tid i förmiddags.

Jag tvekade när vi kom till veterinären. Jo, jag tackar...det där stället kommer jag ihåg. De som vänder och vrider på mig, sticker mig i ben och tassar. Nej, dags att ladda för att ställa till med en scen, eller flera.

Sagt och gjort, tro inte att jag var tyst en sekund ens under undersökningen. Veterinären skulle försöka lyssna på mitt hjärta men jag sjöng klagosånger ända till han sa att han hade svårt att höra något alls. Att hålla min mun stängd hjälpte inte heller, för jag kan minsann gny och låta med munnen stängd också.

Veterinären kollade tassen och såg att jag var röd. Han kallade mig för en vessla, hihi. Mission completed. Matte däremot skämdes lite, jag är ju inte sån hemma. Matte kan vända och vrida på mig hur som helst utan att jag bryr mig minsta lilla. Veterinären försökte vidare se om jag fått nåt i tassen men han såg ingenting. Däremot var jag röd och inflammerad. I några veckor framöver ska det nu shamponeras tassar var tredje dag, torkas och smörjas in med salva två gånger om dagen, och därefter droppas en sorts vätska mellan trampdynorna. Blir det inte bättre får vi återkomma för att ta röntgenbilder.

När jag kom hem tyckte jag synd om mig själv. Matte hade bäddat rent i sängen och jag hoppade upp innan jag kom på att jag ju skulle ha haltat och gråtit lite. Kanske jag gör det när jag vill ner istället.

Fast vet ni? En sak var väldigt bra och det är att veterinären sa att jag skulle äta mer omega 3-fetter, för det skyddar tassarna bra. Han ritade och förklarade hur allt hänger ihop, men det enda jag kunde tänka på var makrill till middag. Och det var precis det jag fick, mums.

Imorgon börjar då den första dagen med shamponering och salva. Med matte kan jag samarbeta så det ska nog ordna sig. Nu ska vi ut på en kort kvällsrunda i gräset. Mjukt underlag för mina tassar är att föredra för tillfället. 

Nospussar och trötta kramar från en utmattad Laika. Det tar på krafterna att ge veterinärerna lön för mödan.

Alltså, hur länge ska man behöva be om att få sig en dusch?

Jo, jag kan säga att det säkert tog tre dagar för mig innan matte hajade till. Hur självklart är det inte att veta att jag vill ha en dusch när jag följer med in i badrummet hela tiden och blir kvar på badrumsmattan och bara väntar. När matte sedan kom och kallade på mig så tittade jag upp på duschdraperiet. Matte trodde jag ignorerade henne men allt jag ville var ju bara att få duscha.

När poletten till slut trillade ner hos matte så fick jag en varm och riktigt skön dusch. Sedan torkades jag med handduken och matte lade dessutom ut en handduk på min matta som hon tyckte jag kunde torkrulla mig på. Trodde hon ja... jag har ju min matta att trokrulla på. Jag knölade undan handduken och tog mig an hela mattan istället.

Förr i tiden gillade jag att fönas torr. Numer vill jag ligga inbäddad i en handduk, somna och samtidigt låta pälsen torka. Om jag ligger i min egna bädd eller i mattes och husses bädd, soffan eller i famnen på någon spelar ingen roll. Bara jag får gosa till det lite. Den här gången valde jag min bädd. Efter att matte tramsat klart med kameran somnade jag sött. När jag vaknade var jag nästan torr och då kammades jag så fin, så fin.

Husse och matte var lite onyttiga och köpte hamburgare till middag. Jag fick en dubbel cheese och hela hamburgaren slank ner i magen på mig utan några som helst problem. Mums!
Imorgon är det matte som är ledig så då ska vi passa på att besöka skogen om det inte regnar. Nu ska jag snart be om kvällsrundan.

Nospussar!