Morgonrundan bjöd på grått men vindstilla väder. Någon minusgrad och hala vägbanor, likadant vid lunchtid.

Inomhus höll matte på att städa bort julen, när det var gjort tog hon tag i min päls och städade bort den med. Nu är jag friserad lite överallt. Pälsen på tassarna och mellan trampdynorna är kortklippta på nytt, just för att jag ska hålla rent där så att inte en ny inflammation kan gynnas att gro. Nu har min tass varit helt bra ända sedan kuren med droppar, salva och shampo avslutades. De där vettisarna kan sin sak.

Helt plötsligt började det blåsa en massa och det började snöa på tvären. Efter dryga timmen ville jag gå ut och gissa om jag blev överraskad när jag fick se hur mycket snö som hade kommit.

Jag plöjde och sprang rundor både hit och dit. Åh, vad det är roligt med mycket snö. Till slut kopplade matte mig och vi passerade rastgården. Jag försökte se om där fanns någon kompis att busa med, men det var inte mycket man såg igenom det igensnöade staketet.

Jag tog till nosen istället men insåg att jag och matte var ganska ensamma där ute. Ingen vovve i rastgården. Vi fortsatte vår runda och jag sprang och skuttade fram i den djupa snön. Det har säkert kommit dryga decimetern snö om inte mer.

Väl inne igen blev jag jättehungrig. Matte ställde ner makrill till mig. Åh, mums vad gott.

Matte hade tänkt att koka makaroner till mig också, samt ställa ner maten på mitt underlägg men hon kom av sig gällande allt eftersom jag beklagade mig så mycket över min jättehunger. Snabbt fick det gå.

Men ingen fara på taket. Jag städar alltid efter mig själv när jag ätit och spillt utanför tallriken. Fast har jag mitt underlägg brukar jag inte städa.

Efter lite vila ska vi ut på en kvällsrunda. Ännu mera snöbus. Vi håller tummar och tassar för att det kommer ligga kvar ett tag nu. På vädret ändras det hela tiden från plusgrader till minus och till plus igen, så vi får se hur det ser ut i morgon. 

Trevlig helg och massa nosgos!

Jo, jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att matte och husse inte hänger med mig på mina promenader. De bara maskar sig och vill gå och inte springa rundorna. Dags för mig att ta till med hårdtassarna! Nu ska här tränas.

Snön yrde och jag var busig, pigg och hade väldigt mycket spring i mina ben. Ut med matte och husse. Vi tog en långrunda och när jag såg ut som en snögubbe började vi gå hemåt igen.

När vi kom in var det dags för nästa moment. Ni ser hur svettig jag är va? ;) Hur hårt jag tränat på mattes cirkelgrej...den liksom tränar armar och ben. Din tur matte. Jag är en så himla bra personlig tränare, hihi.

Matte sa, ja ja...jag ska träna på den där, jag har ju lagt den där av en anledning och det är för att den ska nyttjas. Vi har faktiskt även ett löpband här hemma. Matte lovar att hon ska bli bättre på att använda den också, men orken har inte funnits. Säkert jag som kört slut på stackarn.

Medan matte gjorde sig redo lade jag mig i min bädd för att hålla räkningen åt henne. Ett två, ett två...

När hon var klar frågade hon mig om den där klippningen. Jag tog till min goda kondition och sprang ut till husse i vardagsrummet. Matte kom efter. Attans, jag kanske inte ska träna upp henne så. Nu är det kört, nu ska jag bli uttråkad av att matte kammar och klipper, piffar och fixar. Men i ärlighetens namn vet jag ju hur härligt det är efteråt. Bara mitt tålamod som blivit sämre med åren, eller är det matte som blivit långsammare med saxen?

Nospussar!

Januari och ett nytt år! Det går undan.

Nyårsafton var för mig lika spännande som alla andra år. Jag ville ut flera gånger för att hålla koll på vad som hände där. Det finns alltid så många att säga hej till ute på en nyårsafton, och inte kan jag väl missa en sådan chans till uppmärksamhet. Dessutom gillar jag att vara med när det skjuts raketer. Nyfiken i en strut är mitt mellannamn. Däremot stod vi på balkongen i år och tittade på det hela. Matte tyckte att det small så fruktansvärt mycket i år och då kändes balkongen som ett tryggt val.

Vips så var det fredag och då fick jag åka bilen för att hämta upp min bästa Elise-kompis. Hon hade önskat att få sova över hos oss och det ville vi så gärna. Hon valde tacos till middag. Till lördagens middag valde hon pannkakor. Hur bra är hon inte egentligen :) Inte nog med roligt sällskap, min mage var belåten hela helgen också.

Här kramas vi lite.

Just ja, jag måste berätta något nästan lite läskigt... Jag trodde ett tag att jag var den enda vovven kvar på jorden, eller i alla fall här i mitt område. Inte en enda gång sedan dagen efter nyårsafton har jag sprungit på en hund. Det spelade ingen roll hur vi gick för där fanns ingen att säga hej till. Jag blev nästan lite spattig, jag liksom började söka av området när jag kom ut. Inte kan man väl leva utan att få säga hej till en annan vovve eller få leka av sig lite. Men så idag hände det. Äntligen! En hund, en till och en tredje. Det blev många möten och en del lek också. Nu är vi nog alla glada och nöjda, speciellt när det bjuds på lite fler lediga dagar dessutom. Matte pratar en massa strunt om att kanske klippa mig lite, men det tror jag nog inte på. Inte om jag får bestämma, hihi.

Massa nospussar! 

Det här med att välja vilken promenadväg vi ska gå, det gillar jag. Ibland väljer jag kringelikrok-vägar här i trakterna medan jag andra gånger väljer långa skogsrundor. Idag blev det skogen som fick mitt besök.

På väg till skogen, precis innan jag får börja springa fritt, passerar vi hästgården. Jag kollade ut över hagen för att kolla vad hästarna pysslade med. De åt mest hö så jag valde att springa vidare.

Jag sprang några rejäla tokrundor. Det bara måste man när snön ligger vit och fin och solen dessutom skiner så härligt. Fram och tillbaka, runda både matte och husse och sedan iväg igen. Jag försökte vara tempohållare och låg långt före matte och husse hela tiden, men de bara klagade på att jag skulle vänta och vänta.

Vid slutet av skogen skulle jag stanna och vänta för att bli kopplad, men vilken osis att jag inte hörde då när matte ropade. Men snäll som jag ändå är så fick hon i alla fall koppla mig till slut. Jag skulle bara skoja lite med henne först, hihi. Sedan drog jag hem matte och husse i kopplet. Två ben kan verkligen inte gå lika snabbt som mina fyra ben... fast matte och husse har ju fyra ben tillsammans. Alltså borde de kunna gå lika fort som mig...eller?

Imorgon är det nyårsafton och vi går in på 2015. Det året jag fyller 16 år. Det året jag ska få min vaccinationsspruta om matte minns rätt. Jag hoppas hon minns fel. Något hon i alla fall minns rätt med säkerhet är middagen vi ska äta imorgon, potatisgratäng och oxfilé. Det ska bli gott i min mage.

Gott Nytt År!

Nospussar!

Mellandagar fyllda med mys och härliga promenader i snö, solsken och kyla. Det är verkligen härligt ute nu, ja inne med, för vet ni vad jag fick i julklapp? Den allra finaste klappen var mjuk och inslagen i silkespapper. Det prasslade verkligen roligt när jag öppnade upp den. I bakgrunden kan ni se några redan öppnade paket som det låg godisar i, men dom åt jag inte upp förrän jag öppnat upp alla mina paket.

Åhh, titta vad det var i den mjuka klappen!

Mitt alldeles egna lilla duntäcke med tillhörande dunkudde som jag kan ha in min bädd. Duntäcket och kudden är egentligen till för spädbarn men den passar helt perfekt i min bädd. De borde börja sälja sådana i djuraffärer med. Gissa om jag blev glad.

När jag öppnat upp den klappen gav jag mig på resterande godisklappar som jag sedan mumsade på. Jo, jag hjälpte matte att öppna upp några av hennes klappar också. Det är viktigt att vara hjälpsam.

När vi kom ut på kvällspromenaden på självaste julafton hade det börjat snöa, så vi fick en vit jul trots allt. Jag snörullade och sprang med julglädje både hit och dit. När vi väl kom in fick jag äran att prova min nybädadde säng.

Åhh, vad jag sov gott på mitt nya täcke. Till och med så bra att jag väljer min bädd före att kivas med husse om vem som ska ha den största biten av hans täcke.

Ikväll blir det lite julmiddag igen, det sista av revbensspjällen som blivit köpt ska kokas upp och ugnsstekas och då ska jag hjälpa till i köket för revbensspjäll är jag bra på, köttbullar med. Ja, julskinkan med om jag ska vara petig, och laxen... Jag är nog rätt bra på all sorts mat när jag tänker efter, hihi.

Juliga nospussar!

Först och främst önskar jag er alla en God Jul och hoppas att ni haft det riktigt trevligt.

Jag har fått äta gott och öppnat en massa paket som innehållit både gottis och annat väldigt härligt. Om mina klappar kommer ett inlägg senare, men först måste jag visa er detta videoklipp för alla som kanske misstänker att jag visst kanske lekt med tomten bara för skojs skull. Jag är bara en god värd som kramar tillbaka när tomten lägger sin luva om mig och vill ge mig en julkram på självaste julafton. Jag tror inte alls att jag skulle fått så många klappar om det inte vore för att jag varit så himla gästvänlig.

Juliga nospussar!

Oj som dagarna springer iväg, det tycker både matte och husse. Min tid däremot, ja det känns som om den står still. Klapparna har nu hamnat under granen och lockar så. Det pysslas och fixas i köket och det doftar så gott. Tomten har hamnat vid granen igen och är så pratsam med mig att det inte är klokt.

Husse är ledig med mig, matte har högsäsong i butiken så hon jobbar massor men jag gosar med henne när hon kommer hem om kvällarna, för hon saknar ju mig så mycket när hon inte är hemma. Jag saknar henne också. 

Med denna bild, dock inte dagsfärsk, önskar vi er alla en fantastisk jul.

Massor med nospussar till er alla!
    

Så här såg det ut igår morse:

Sol, snö och en glad Laika. 

På eftermiddagen var det inte alls lika trevligt väder, solen bytte plats med moln och regn. Nu är den lilla snö som kom helt borta. Vad ska jag nu rulla mig på? Blöta gräsmattor tänker jag inte ens prova. Det bara vet jag inte är trevligt. Vi följer väderprognoserna med spänning för att se om det kommer bli en vit jul eller ej. Här hoppas vi alla på snö.

Inga tomtar och inga klappar har jag rört. I alla fall så säger jag så, även om jag blev lämnad ensam ett tag under dagen idag. Vad jag gjorde då tänker jag inte tala om för matte och husse. Det är bara jag och tomten som vet det, tomten och hans tillfixade luva ;)

Jag fick kyckling till middag idag. Husse serverade maten i en djup tallrik och eftersom jag äter från flata tallrikar ville jag inte äta kycklingen hur god den än var. Det behövdes en matte för att förstå vad jag ville. Hon bytte tallrik och tog en vanlig och serverade maten på den och då åt jag med glädje. Jag kanske inte får allt här i världen, som att öppna paket innan julafton och att tugga på tomtens luva, men jag får i alla fall maten serverad precis så som jag vill ha den :D

Massa nospussar på er.