Jag vaknade ganska tidigt idag och fick väcka matte och säga åt henne att jag behövde gå ut...NU!!!

Vi skyndade ut och till min fasa regnade det hur mycket som helst. Jag gjorde snabbt det jag behövde och garderade mig även för en eventuellt regnig eftermiddag.

Matte väckte mig mitt i min skönhetssömn strax efter lunchtid och frågade om vi skulle gå ut på andra rundan. Jag vände mig om och fortsatte sova och matte hajade vinken. Dryga timmen senare kom hon igen och sa att vi skulle gå ut oavsett vad jag tyckte, bara en snabbis. Jag satte mig upp i sängen och tittade ut genom fönstret, lyssnade på eventuella regndroppar och det gick ju inte att ta miste om att det fortfarande regnade ute.

Det slutade med att matte bar ut mig till hallen, tog på mig min regnkappa och mitt sele. Medan hon tog på sig sina kläder hade jag redan flytt från hallen, så matte fick gå och hämta mig igen och bära ut mig till hissen. När vi kom ut gjorde jag det jag behövde på gräsmattan utanför huset. Matte ville gå lite mer, men det såg bara ut så här:

Jag gick inte att rubba. Enda vägen att gå var vägen in. Jag toktorkade mig på mattan när jag kom in för det regnade ju flera droppar på mitt huvud när jag var ute i dom två sekunderna. För mig kändes det i alla fall som en ren evighet innan jag fick komma in igen. Nu ska här bara gosas, jag har intagit husses duntäcke i sängen och den tänker jag inte lämna förrän jag hör att det slutat regna. Matte säger att det i alla fall lovas fint väder på min födelsedag och inte kan man väl vänta sig annat heller ;)

Idag kom så den stora friseringsdagen hos min nya frisör. Vi åkte dit med bil och allt kändes väldigt spännande, men när matte skulle lämna mig där började jag tveka lite och prövade att skrika lite...ungefär som en gris sa matte. Tror ni att det hjälpte då? Att få höra mitt hjärtskärande skrik? Nej, matte klappade mig på huvudet och sa att jag skulle klippas och att hon snart skulle komma tillbaka. Så fort matte åkt blev jag tyst och jag var så snäll hela badning och frisering igenom sa frisören. Jag var så duktig att jag till och med blev finpiffad på mitt koppel efteråt.

När matte och husse kom tillbaka satt jag fint på friseringsbordet och väntade, poserade mina bästa poser för min frisör och undrade om inte hon skulle fota mig en massa. Ja, för matte brukar ju göra så. När jag sedan fick komma ner sprang jag fram till matte och husse och kramades lite. Sedan sprang jag tillbaka in i salongen, bara för att jag kunde.

Vi tackade för oss och sa att vi kommer tillbaka. Då fick vi veta att frisören ska flytta en bra bit bort. Så typiskt nu när det blev så bra. Men men, det får väl bli en liten bilresa de gånger jag ska klippas då. Matte brukar ju frisera mig mellan inlämningarna så det ska nog bli bra till slut.

Hur jag blev då? Jo... så här ser jag ut nu :)

Min svans går ju inte att se så bra nu, men oj vad den är fluffig och fin. Som den finaste dammvippan säger matte...vilken konstig liknelse. Förresten luktar jag hur gott som helst :)

Nu är jag riktigt kalasfin till på fredag :D

Matte är ledig hela veckan och så regnar det. Så trist, vi som ville vara ute massor och lata oss i den härliga vårluften. Det där regnet gillar varken jag eller matte att vara ute i. Husse däremot kan gå våra vanliga rundor fast det regnar, men han är ju inte riktigt klok. Bäst om jag håller mig till matte som förstår innebörden av hemskt regn. Med henne blir det bara korta rundor.

Vi latar oss inne istället. Jag kände för att busa lite, men orken tog liksom slut innan jag hann fram till nallen.

Ikväll väntar en dusch, nåja det är bra mycket bättre än regnet för duschen är i alla fall varm :) Imorgon ska jag få min efterlängtade vårklippning. Får se om solen vill titta fram då. Inte kan jag väl vårklippas om inte solen skiner heller.

Ska nog tjata på matte lite att jag kan få min middag tidigt idag, hihi. Det ska bjudas på revbensspjäll och bara tanken gör mig utsvulten ;)

När solen skiner så underbart är det bara självklart att minst en av promenaderna ska gå förbi min å. Idag var absolut inget undantag så jag styrde husse med bestämda steg till ån. Han tyckte vi kunde gå till skogen istället, som omväxling. Jag tyckte absolut att vi kunde gå till skogen...sen!! Först förbi ån.

Jag ville sitta och mysa lite i solen så vi slog oss ner på en bänk lite längre bort den här gången. Inte är det så att jag är mindre fin i kanten än vad husse är, så självklart sitter även jag på bänken.

När jag tyckte att kroppen blivit så där härligt solvärmd godkände jag husses idé om att gå till skogen. Husse däremot hade precis börjat slappna av och kunde nästan suttit kvar på bänken hela eftermiddagen, men nej... inte när ungdomliga jag är med, hihi.

Vi började sakteligen promenera mot skogen.

Där fanns en hel del trevligt att kolla in. Som ni ser leder jag spåret, mest för att visa husse vart vi ska gå så vi inte hamnar vilse.

När matte slutat på jobbet mötte vi upp henne och väl hemma fick jag fredagsgottis av henne. Nu ska vi mysa som bara vi kan, hihi.

Trevlig helg kära bloggvänner :)

Idag har jag gått iväg med husse och kollat in vattennivåerna vid min å. Ingen större förändring där. Inte hade vattnet heller blivit varmare. Jag doppade bara tassarna lite och sedan satte vi oss på bänkarna intill och njöt av solen. Det har egentligen inte varit vidare varmt idag men vid bänkarna sken solen på oss och det var lä så nog kunde vi allt njuta lite i alla fall.

Jag tröttnade snabbare än husse och började hålla koll på läget runtomkring.

Kanske skuttar det en ekorre bakom ryggen på mig, tänk om jag skulle missa det...

Sådan lycka hade jag dock inte så jag ville fortsätta vår runda och det ville husse med.

På eftermiddagen mötte vi matte som kom cyklandes hem från jobbet. När hon åt en smörgås innan middagen tyckte jag att det inte var mer än rätt att jag också fick äta lite smörgås innan middagen så vi delade på hennes knäckesmörgås.